Göteborgsposten – 18 augusti 1871, sida 1

ifall jag ej vore lika säker på hennes själs renhet och ädelhet som jag är säker på att himlen är öfver oss! — Ah, sir! jag tyckte om henne. Jag tyckte verkligen om flickan under de få veckor hon var här. Men att finna att hon bedrog mig och sökte locka min son i sina nät under hela tiden! — Locka er son i sina nät? Ni känner henne sannerligen bra litet då ni kan begagna sådana ord om henne. Det är tydligt att ert sinne blitvit förvilladt rörande detta ämne. — Bah! Kanhända ni försvarar hennes uppförande alldeles? Kanhända ni finner det comme il faut för en ung dame att rymma från sitt hem och göra sig till en visa i orten? — Jag vill ej försvara hennes uppförande då hon lemnade sitt hem så som hon gjorde. Jog anser henne i detta fall vara mycket tadelvärd. Men det finnes förmildrande omständigheter. Hon var ung, svärmisk och hade lidit mycket. Hon visste att hon egentligen ej tillhörde någon, att hvad som gjordes för henne blef gjordt snarare tillfölje af en konventionel nödvändighet — snarare af nåd än af kärlek, och heunes oberoende sinne kunde ej uthärda detta längre då de försökte tvinga henne till ett giftermål som var henne motbjudande. Så förhåller det sig med hennes rymning. Jag försvarar den ej, min fru; men det finnes åtminstone någon ursäkt för heune och för öfrigt har hon ej skadat någon annan än sig sjelf genom sin obetänksamhet. — Sir, hon har skadat min son och hon har skadat