Göteborgsposten – 17 augusti 1871, sida 2

för en tid ingenting skall förändra mitt sinnelag. Och jag vill dessutom låta henve veta att jag under de sista sex månaderna allvarligt bemödat mig om att göra mig mindre ovärdig henne. — Ovärdig henne? Mon Dieu! Hör man på bara! Ovärdig henne! — Ja, sade Lowndes som nu blef häftig trots sin föresats att förbli lugn. Saken är den att hon är fullkomligt olika alla de eländiga mönster af unga damer som du anser fullkomliga. Hon är en uppriktig och okonstlad flicka, det finnes ingen falskhet hos henne — — Hon kom hit under ett falskt namn! utropade mrs Cartaret. — Och nobel är hon långt mera än de flesta högadliga flickor voro under din favoritkungs tid, fortfor Lowndes utan att bry sig om sin mors inpuss. Men det tjenar ingenting till att tala derom. Det gör oss blott båda förargade. Må det vara fred oss emellan under den korta tid jeg är här. Men bedrag dig ej sjelf, min mor. Ingen makt på jorden skall någonsin förmå mig att afstå från flickan, och jag skall aldrig komma tillbaka till Beckworth för att qvarstanna der förrän du mottager henne. Och nu godnatt. Men det blef långt ifrån en god natt för den stackars mrs Cartaret. Orolig och missnöjd både med sig sjelf och sin son, ja med hela verlden, tillbragte hon sömnlösa timmar, oupphörligt vridande sig på sitt läger och emellanåt utropande: Mon Dieu! är det möjligt? Maud gick öfver det lilla torget bärande en korg med