Göteborgsposten – 17 augusti 1871, sida 1

— Den karlen står öfver andra menniskor trots sitt fula ansigte, sade lagkarlen då dörren var stängd efter hans gäst. Hvem har någonsin hört talas om att en man går att förorda sin rival hos dennes egen mor? Mrs Cartarets helsa hade börjat lida af det förhållande som uppstått mellan henne och hennes son. Hon tillbragte det mesta af sin tid till sängs. Det var henne motbjudande att stiga upp och taga emot sina grannar, hvilka naturligtvis frågade efter Lowndes. Hon kunde ej läsa mycket för synens skull; men hon skref långa bref, på hvilka hon fick svar som innehöllo hemska skildringar öfver tillståndet i Frankrike. Mot medlet af Augusti blef hon verkligt sjuk, ehuru ej så sjuk som hon sjelf inbillade sig eller som kunde rättfärdiga följande uttryck i hennes bref till Lowades: Ämuar du låta mig dö utan att se mig ännu en gång? Med tåget samma afton anlände han till Beckworth. Hon blef uppkryad af hans blotta åsyn; hennes svarta ögon återfingo sin fordna glans och hon satte sig upp samt talade med sådan liflighet att Lowndes oro genast lättades. Han hade blifvit hemkallad under en falsk förevänning, men han var rätt glad deröfver och han beslöt att ej resa tillbaka innan hen fått träffa Maud. Han fattade detta beslut medan han satt vid sin mors säng och besvarade frågorna rörande hans förändrade lefnadssätt och sysselsättningar med en såden tankspriddhet och ett sätt så olika mot det hvarvid hon förr varit van, att hon förvånad frågade sig sjelf om ej hela hans natur var förändrad.