Göteborgsposten – 16 augusti 1871, sida 2

— Jag hoppas att hon ej skall begå några snedsprång. Hon såg mycket bra ut. Jag minns ej om jag sade er, mr Miles — eller ni har kanhända hört det — att jag var nära att göra henne till mrs Durborough. Huru lyckligt att jag slapp ifrån henne? — Hvem helst som är lycklig nog att vinna miss Pomeroys hand är en afundsvärd man, utbrast John eldröd af harm. Derefter försjönk mr Durborough i tystnad och satt under återstoden af resan stelare än vanligt i sitt hörn. Men dessa få ord gåfvo John ämne till tankar. De utöfvade kanhända ett ganska stort inflytande på det beslut han fattade då han kom till hufvudstaden. Mr Forbes var ensam på sin byrå då ett visitkort bars in till honom. Han befallde att man skulle föra in den gentleman som ville tala med honom. — Jag är en främling för er, mr Forbes, började John Miles då han inträdde. — Nej, jag kommer fullkomligt väl ihåg er, sir. Jag har ofta önskat ett tillfälle att få personligen för er uttrycka min ledsnad öfver att ha varit den indirekta orsaken att ni blef så ohöfligt behandlad den der aftonen af vår vän, sir Aedrew. Det händer ibland att han ej kan lägga band på sitt lynne. Men han vet nu att han var orättvis mot er. — Jag är glad deröfver, sade John lugnt. Men det var ej för att tala om sir Andrew som jag kom hit. (Forts.)