Göteborgsposten – 16 augusti 1871, sida 2

Rouseis och Dappers ok blef mera tryckande för hvarje dag. Mrs Cartarets lif var ensligt och glädjelöst. För hvarje dag brydde hon sig allt mindre om hushållsbestyren och mrs Rouse och Dapper kunde snart göra alldeles som de ville. I Augusti månad företog John Miles en resa till London på en månad. En der boende prest som blifvit sjuk och behöfde andas landtluft frågade om han ej ville byta tjenstgöring, och Miles samtyckte dertill. Johns resa blef anmirkningsvärd tillfölje af en obetydlig omständighet. I ett hörn af samma kup6 i hvilken han befann sig satt on man, hvars ålder det var omöjligt att afgöra men hvars ansigte ej förekom Miles alldeles främmande. Denne mans minne var bättre än adjunktens. — Mr Miles, tror jag? sade han utan att hans stela ansigtsuttryck på ringaste sätt förändrades. Jag tror att vi sammanträffat vid en middag på Mortlands. Ni är ju adjunkt i den församligen? Mitt namn är Durborough. Sedan de derefter vexlat några ord fortfor han: — Sir Andrew och lady Herriesson äro i Wiesbaden eller hur? — Ja, de ha rest dit för sir Andrews gikt. — Och hvar är den olyckliga unga damen, miss Pomeroy? — Jag vet ej af att hon är olycklig, svarado John Miles. Hon befinner sig i Salisbury och är frisk och lycklig efter hvad jag hört. Men Durborough af Durborough tog ej denna vink i akt.