Göteborgsposten – 16 augusti 1871, sida 1

ämne som låg honom så nära om hjertat. Men hans tant var ej så skarpsynt. — Mitt kära barn, sade hon en dag till Maud, jag har en lång tid varit tveksam huruvida jag skulle säga något till er eller ej rörande en sak som ligger mig om hjertat. Men jag torde ej ha långt qvar, och derföre önskar jag att se två personer, som äro mig innerligt kära, bli lyckliga innan jag dör. Nej, afbryt mig ej. Nu sedan jag börjat måste jag också tala ut. Ni ser huru det är fatt med John, gör ni ej det? Var säker om att en sådan mans kärlek ej lättsinnigt bör kastas bort. Jag vet att era föräldrar äro mycket obenägna för ett sådant parti, emedan John är en fattig man, men — men — hvad jag ville säga är detta. Han skall komma i en god ställning efter min död. I många år har jag afsatt mer än hälften af mina inkomster för hans räkning. Han skall åtminstone få adertonhundra pund om året. Och ehuru vissheten härom ej har någon inverkan på er, torde den utöfva inflytande på era föräldrar, och derföre — — Käraste urs Hicks, jag måste afbryta er. Om detta giftermål vore möjligt, så skulle hvad ni nu sagt nog ha infiytande på sir Andrew och lady Herriesson; men det är ej möjligt. Jag hyser den största vördnad för er nevö, men jag kan aldrig bli hans hustru. Var derföre så god och tala ej mera om den saken. — Men betänk er väl, mitt barn! Hvar kan ni finna en sådan karakter som Johns? Han är nästan så fullkomlig som en menniska kan vera, tror jag. Det är väl ej — den gamla damen tvekade ett ögonblick — det är väl