Göteborgsposten – 15 augusti 1871, sida 2

anbud. Något sådant kunde man ju knappt tänka sig! Hans förebråelser räckte nästan en hel timma och Maud satt och lyssnade på dem med ett förvånande tålamod, fast besluten att låta molnet urlodda sig fullkomligt innan hon gjorde ett försök att skydda sig för ovädret. Adjunktens olyckliga uppriktighet hade gjort äfven honom till ett passande föremål för baronetens vrede ; också sparade han honom ej. — Och nu tänker ni gifta er med denne usling! Men hela grefskapet skall få höra hvad han går för, det kan ni lita på. Jag skall redan denna dag begifva mig tisl biskopen. Vi skola talas vid först innan en sådan skurk kan få locka till sig — — Jag kan ej uthärda att ni talar om mr Miles i sådana ordalag, sir Andrew. Hun visste likalitet som ni om min afresa från Mortlands eller hvart jag begaf mig. Om det kan lugna er att få höra att jag aldrig kommer att gifta mig med honom, så försäkrar jag er att ett sådant giftermål aldrig skall inträffa. Men jag ämnar stanna qvar här tillsvidare, emedan han bedt mig att göra det och emedan hans tant är mycket sjuk. — Det är dock högst mirkvärdigt, sade sir Andrew som blifvit något lugnad af hennes försäkran, att ni, som så ogerna vill vara beroende af mig, ej tvekar att vara beroende af en alldeles främmande person. — Jag är till nytta här. Det var just emedan jag ej kunde vara till någon nytta på Mortlands utan endast en börda som jag ej kunde längre uthärda beroendet der. Månne sir Andrews samvete fick en påminnelse om