Göteborgsposten – 14 augusti 1871, sida 1

händer ?); eller stannade han kanhända qvar, emedan han önskade att få säga baroneten några ord mellan fyra ögon? Jag förmodar, att han gaf denne del af sina gissningar med afseende på beskaffenheten af det intresse, Lowndes visade i den förevarande saken, och att han påpekade, hvilken utmärkt lösning af den svåra frågan, hvad det skulle blifva utaf den unga damen, ett dylikt äktenskap skulle vara. Utan bistånd skulle sir Andrews blick knappt ha upptäckt någonting, som förberedt honom på det meddelande, som gjordes honom längre fram på aftonen. Lowndes kände sig nemligen af Miles ord föranledd att tillkännagifva sina afsigter på ett sitt, hvarom han aldrig drömt, då han inträdde under sir Andrews tak. — Efter det, som mr Miles ansett lämpligt att säga, sir Andrew, är jag skyldig både er och mig sjelf att tala. — Min bäste mr Cartaret, sade sir Andrew inställsamt, jag försäkrar er, att jag icke det ringaste fäster mig vid de lögner den der karlen behagade uppduka. — Hvad han sade, var icke helt och hållet osannt, sir Andrew. Jag är rädd, att han hörde det der sqvallret, hvarom han talade, och det är min skyldighet att förklara mig. Saken är den, att jag beundrar miss Pomeroy mer än någon flicka jag sett. För att tala uppriktigt, har jag aldrig förr än nu tänkt på äktenskap, och jag skulle visst icke ha talat med er om denna sak nu, eftersom jag är fullkomligt okunning om miss Pomeroys känslor för mig, om jag icke på sätt och vis blifvit tvingad att uttala mig, Efter hvad som passerat, önskar jag,