Göteborgsposten – 14 augusti 1871, sida 1

åkte Lowndes i jagtvagnen till stationen för att med uppgående tåget fara till Salisbury. XV. Det var en af dessa tidiga vårmorgnar, hvilka äro egendomliga för England. Genom en blek dimslöjs framskymtade himlens azur. Hela naturen tycktes med en suck af lättnad vakna ur sin vintersömn. Luften var varm och fylld af fågelsång. Bullret från staden hördes i fjerran, och nära intill utgjöto katedralens klockor sina tonvågor öfver nejden. Maud lemnade sin plats vid den gamla fruns säng, der hon läst högt några sidor af Jeremy Taylor. Hon steg ned och gick ut i trädgården, drifven af längtan att få inandas den friska morgonluften efter att flera timmar ha varit innestängd i ett qvaft rum. Den lilla trädgård, som låg framför huset, var skild från vägen genom en ligusterhäck, försedd med en port på midten. En sandad gång sträckte sig från trädgårdens ena ända till den andra, kantad med syrener, hvilkas knoppar svällde med hvarje dag. Maud vandrade fram och tillbaka, lyssnande till fåglarnes qvitter i de gaflarne klädande murgrönsrankorna. Hon märkte dock i sjefva verket icke mycket af hvad som försiggick omkring henne ty hennes sinne var uppfylldt af tinkar, men hon erfor dock årstidens inflytande. En del af den djupa nedslagenhet, som tryckt henne under de senaste fyra dagarne, var lyftad från hennes hjerta,