Göteborgsposten – 14 augusti 1871, sida 1

sir Andrew, att ni vet, att mitt hopp är att förr eller senare kunna erhålla miss Pomeroy till maka. Sir Andrew räckte fram sin hand. — Ni talar som en gentleman mr Cartaret. Jag kan blott säga, att lady Herrieson och jag önska er all möjlig framgång med denna egensinniga flicka. Hennes uppförande, som förorsakat lady Herrieson så stor sorg, kunde knappt ha berättigat oss, det bekänner jag uppriktigt, att vänta, att hon skulle göra ett så utmärkt parti; men hon är så öfverspänd; man vet icke hvad hon kan komma att svara. Hon afslog ett mycket lysande anbud, kort innan hon reste från oss. Det tjenade till intet att resonnera med henne. Nu tviflar jag emellertid icke på att hon i den ställning, i hvilken hon för närvarande genom sitt eget förvållande befinner sig, skall se nödvändigheten af — af — att antaga ert anbud. Lowndes kunde knappt låta bli att le, ehuru han var fullkomligt allvarsam. — Nej, sir Andrew! Jag ämnar begära hennes hand, just emedan jag är säker på att hon icke kommer utt taga mig med anledning af den ställning, hvari hon befinner sig. Imorgon ämnar jag resa till Salisbury. Sir Andrew gillade högligen, att Lowndes ville smida medan jernet var varmt!, som han uttryckte sig. Baroneten skulle komma till Salisbury först på Måndagen, emedan man ansåg det lämpligare att Lowndes talade med Maud före hennes styffaders ankomst. Ingen på Mortlands bevistade följande dagen gudstjensten, På eftermiddagen