Göteborgsposten – 11 augusti 1871, sida 2

ATA MCH drpå thHUTAMMC den eller hvarje kraftansträngning oundvikliga mattigheten. Åfståndet mellan den politiska teorien och den sociala praxis blef kännbar; de oöfverskådliga konseqvenserna af valreformen anades; för storheten i den uppgift, som skulle utföras, ryggade tusende, sinom tusende tillbaka, under det andra redan läto sin ande svinga sig bort öfver gränsskälen och fördjupade sig i radikala fantasier. Samtidigt hemtade sig den slagna konservatismen efter de lidna nederlagen och rustade sig till att bibehålla åtminstone den räddade terrängen okränkt. På en återgång, ett undanrödjande af det skapade tänker ingen. Den engelska parlamentarismen erhåller just sitt värde och sin stadga derigenom, att de öfvervunna ståndpunkterna erkännas såsom sådana äfven af sina försvarare, att den nyskapade rättsterrängen beträdes och bevarås äfven af dess forna motståndare. Så länge en fråga är under diskussion, strider hvar och en med hvarje lagligt medel för sin åsigt och sin fördel; då majoriteten väl fällt utslaget, blir majoritetsbeslutet lag för hela folket, äfven för den besegrade minoriteten. Men framstegsfröjden hos det engelska folket är förlamad, och med hvarje dag mödosammare steg släpar parlamentet sig framåt på den inslagna banan. Ministören, som ser sin existens grundad i ett vidare framåtskridande, inkommer med förslag, hvilka på ett logiskt sätt följa af valrättens utvidgning och adelsväldets ersättande med folkväldet; men den kan endast med svårighet afvärja toriernas opposition och tvinga sitt eget parti att hålla jemna steg. Ballotbillen (förslaget om hemlig omröstning vid parlamentsval) och armåorganisationen äro oundgängliga följder af valreformen. Ju vidare de valberättigades krets blir, desto lägre blir procenten å de meningsfasta, desto större antalet af dem som kunna påverkas och dem som låta sälja sig. Från liberal ståndpunkt kan företräde gifvas både åt den hemliga och den öppna omröstningen. Tabella vindex libertatis, menade Cicero Borgarerättens utötning bör icke bli ett martyrium för borgarev. Å andra sidan är offentligheten konstitutionalismens själ och det politiska modets skola, karakterens luttringseld. Men i England har valkorruptionen frätit djupt, och grundegendomens samlande i händerna på några få aristokrater gör hundratusentals förpaktare till egendomsherrarnes viljelösa verktyg. För det liberala partiet är den omröstningsfrihet som kan åtminstone till en del vinnas genom hemliga val en lifsfräga; utsträckt valrätt skulle i förening med valtrycket komma att i sina verkningar likna den allmänna franska rösträtten med pisk och munkorg. Det oaktadt har Underhusmajoriteten endast ljumt understödt billen och var nära att medelst oräkneliga förändringsförslag omöjliggöra förslagets gonomdrifvande. Det behöfdes sedan hela den ministeriela energien, för att tvinga utskottet att tillstyrka billen. Den förnöjsamma andan har lemnat det liberala partiet, det saknar ett lifvande och sammanhållande strömdrag, och olust och splittring inträda. Samma fenomen visade sig vid behandlingen af armåbillen, hvilken likväl endast är början till åstadkommandet af en bjelplig öfverensstämmelse mellan armeinstilutionerna och de politiska institutionerna. Ännu kan man ej se, huru Gladstone och hans kolleger skola besvara Öfverhusets tadelvotum. Kunna de i Underhuset frammana ett förtroendevotum, så kunna inga betänkligheter möta för deras qvarvaro vid makten; annars skulle de försynda sig så groft mot den politiska anständigheten, att deras snara fall likväl skulle bli oundvikligt. Men det allmänna missnöjet, till hvilket ytterligare kommer de deputerades personliga missbelåtenhet med den ovanligt långa sessionen, gör det tvifvelaktigt, buruvida Underhuset skall beqväma sig till ett förtroendevotum. Ett ministerskifte skulle ingalunda vara omöjligt, hvilket återigen skulle ha parlamentets upplösning till följd. Man kan ännu icke gissa sig till, huru de nya valen då skulle utfalla. Ty till obehaget öfver den inre utvecklingens gång kommer den ännu större förstämningen öfver den engelska maktställningens synbara tillbakasjunkande. Detta jemkande är till en del ännu en eftersläng från det borgerliga kriget i Nordamerika. Fruktan för den från andra sidan oceanen kommande vedergällningen, det onda samvetet förlamade de engelska styresmännens händer, förvirrade dem, lät dem begå dårskaper och svagheter, hvilka djupt nedtryckte det en gång af alla fruktade Albions anseende. Visserligen har Alabamafrågan trängts åsido, och emellan moderoch dotterlandet banar sig ett hjertligt förhållande väg, hvilket å båda sidor fann ett vältaligt uttryck vid den sista lordmayorsbanketten. Men med farans försvinnande vesterifrån är den engelska prestigens återställande ännu icke verkställdt. Det engelska ioflytandets sjunkande i Europa följer äfven ur örikets inre omhvälfningar. De stora reformerna fängslade allas uppmärksamhet och lemnade endast halfva blickar och half kraft öfriga för de internationela förhållandena. Tröttheten och förvirringen i det inre berösfvade ätven the foreign office förmågan af kraftiga beslut. Dertill ha genom det sista kriget åsigterna om en stor sjömakts militära värde blifvit i hög grad anspråkslösa, och någon nämnvärd offensiv armå kan Englamd amnAnadalag Afed Ao 8 gg