Göteborgsposten – 11 augusti 1871, sida 1

gestalt. Denne lutade sig vårdslöst mot kaminen med händerna i fickorna och benen i kors. John drog en suck, men hemtade sig ögonblickligen; och utan att förråda någon förvåning sade han lugnt: : — Nej, jag har intet att tillägga, utom det att miss Pomeroy slutligen lemnade Beckworth på grund af mrs Cartarets önskan. Jag hade sökt förmå henne att återvända hit, men icke lyckats. Då mrs Cartaret påyrkade, att hon skulle lemna Beckworth, föreslog jag henne att komma till min tant och vara hos henne, tilldess något bättre erbjöde sig. — Jag frågar er på or prested, sade sir Andrew, med sin myndigaste röst, om ni har något hopp derom, att detta bättre skulle bestå deruti, att hon inflyttade i prestgården? Kan ni aflägga ed derpå, sir, att ni icke sökt öfvertala miss Pomeroy att gifta sig med er? Johns olyckliga vana att rodna upp till hårfästet, hade aldrig varit honom till större olägenhet än nu. Efter ett ögonblicks tvekan sade han: — De festa skulle afböja att svara på er fråga, sir Andrew; men det skall jag icke göra. Jag har bedt miss Pomeroy blifva min hustru, och oaktadt jag icke rönt någon uppmuntran, är likväl mitt lifs käraste hopp, att hon en dag skall samtycka att blifva min. Ehuru jag älskat henne flera år, skulle jag aldrig ha förklarat mig för henne, om hon icke lemnat sitt hem så som hon gjorde. Detta förändrade förhållandet. Jag förklarade mig i går för första gången för henne, sedan hon sagt mig att hon var fast besluten att ej återvända hit. Jag tror mig ej