Göteborgsposten – 10 augusti 1871, sida 2

erhållna medium 9110 tum. Dessa tvifvel föranledde en ny uppmätning af pyramiden, hvilken för några år sedan anställdes af den engelska topografiska kåren under ledning af Sir Henry James Medium af flera mätningar utgjorde 9120 eng. tum. Redan Herodot angifver, att den vanliga egyptiska kubiten var indentisk med den grekiska, men denna senare utgör 18,2415 eng. tum eller 555 af 9120 tum med med långt större öfverensstämmelse än Smyts beräkning, såvida han ej höjer den funna längden 9110 eller 9120 till 9166 tum. Sir Henry James anser sig derföre hafva allt skäl att antaga, det pyramidens sida var, eller var åtminstone ämnad att vara, helt enkelt 500 egyptiska kubiter och ett densamma icke hade det aldraringaste att skaffa hvarken med jordens dimensioner eller med årets längd i stjerndygn d. Den märkvärdiga lutningsvinkeln finner Sir Henry James kunna enklast förklaras derigenom, att hörnlinien stiger 9 enheter i höjd för 10 euheter i basens diagonal. På denna lutning beror naturligtvis äfven höjden af pyramiden, för hvars byggande således ej har varit af nöden att känna hvarken det märkvärdiga talet z eller solens afstand från jorden. Till sin stora öfverraskning fann prof. Smyth sjelf, då han för sex år sedan besökte pyramiden, i det kubiska normalmåttet omisskänneliga spår efter såval de för locket nödiga urhålkningarne, som de smärre hålen för dess fastlåsande enligt bruket i egyptiska sarkofager, så att föga tvifvel kunde återstå om stenkistans ändamål, fastän Smyth i ett visst märkvärdigt förhållande mellan kistans dimensioner finner ett ytterligare bevis för sin åsigt, att konung Cheops likkista måste hatva varit Egyptens normala rymdmått. Hans mening rubbas ej ens af den omständigheten, att ingången till detta normalmått varit tillstängd af ofantliga stenblock, så att Cheops verkligen i 3000 år fick hvila i fred, tills kalifen NI-Mamoun, i hopp att finna skatter, år 850 bröt sig in i pyramiden, konungens mumie utkastades och släpades på Cairos gator. Mot prof. Smyths antagande, att en viss i gången befintlig sten skulle utgöra normalvigt, mötte den oväntade svårigheten, att den ej blott ursprungligen varit lika väl instängd som Cheops sarkofag, utan t. o. m. ännu var fastmurad i väggen. En svensk matematiker ) har nyligen underkastat prof. Smyths beräkningsmetod en närmare granskning och funnit att man ingalunda behöfver taga dimensioner från Egyptens pyramider, för att derur genom åtskilliga operationer erhålla såväl talet som många andra märkvärdiga siffertal inom astronomien och fysiken. Höjden at t. ex. spiran på Salisbury domkyrka i England är 4848 tum; multipliceras detta tal med antalet sekunder på 180e och divideras med 9:de digniteten af 10, så erhålles talet z med ej mindre än 4 exakta decimaler. — Längden af S:t Pauls (år 1666 nedbrunna) domkyrka i London var 690 fot; subtraheras härifrån 2 gånger skeppets yttre bredd och multipliceras med 9:de digniteten af 10, så erhålles solens afstånd från jorden, motsvarande en parallax af 8,95, hvilket är Le Verriers värde. Höjden af denna sednare kyrka, uppmätt i tum och dividerad med 2000, gifver också talet . Dylika koincidenser anser förf. skulle utan större svårigheter erhållas ur dimensioner af t. ex. Upsala domkyrka eller 1866 års Industripalats i Stockholm. Prof. Smyths metod, nemligen att multiplicera eller dividera med något tal, för hvars införande det vore svårt att lemna något tillfredsställande skäl, såsom t. ex. årets längd, med hvilken basen dividerades, eller jordens täthet, med hvilken sarkofagens innehåll multiplicerades, synes mig — säger nämnde förf. — i högsta grad farlig. Huru bedrägliga sådana resultater kunna vara, skall jag såsom slut på mina anmärkningar ådagalägga medelst några få exempel: 1. År 1101 bestämde konung Henrik I engelska yarden efter längden af sin egen arm, och i nyare tider har den blifvit ånyo bestämd, ej såsom någon viss bråkdel af jordens dimensioner, utan efter sitt förhållande till längden af sekundpendeln vid 5149 latitud, och af denna yard är en engelsk fot en tredjedel. Nu är en grad på eqvatorn just 365260,524 eng. fot. Dirideras en tusendedel af detta tal med stjernårets längd i soldygn 365,256358, så få vi 1,0000114 fot d. v. s. om vi taga en 1000-del af en grad på eqvatorn och dividera den med stjernårets längd i borgerliga dygn, så få vi en engelsk fot så noga, som ett kraftigt mikroskop kan bestämma den; och dock är det absolut säkert, att detta är blott och bart en tillfällig koincidens. 2. Om jag tar 10,000 gånger e, basen för de hyperboliska logaritmerna, och multiplicerar densamma med den qvantitet, som I manteorien kallas för g, och dividerar jordens polarradius med produkten, blir resultatet längden af pyramidens sida. 3. Om vi taga medium af de uppgifter om pyramidbasens längd, som blifvit lemnade af Vyse, de franska akademikerna, Cariglia, Wilkinson, Lane och Davison, så få vi 7563 eng. fot, en siffra, som uttrycker i millimetres barometerns medelhöjd vid Upsala. Men det är föga sannolikt att konung Cheops byggde med afseende på denna intressanta meteorologiska konstant. . Om vi multiplicera ihop en 10:de-del af sidan af pyramidens bas, längden af den linie, som förenar pyramidernas spets med midten af en sida af basen, och modylen M för de vanliga logaritmerna, så blir resultatet 3420, mån-parallaxkonstanten, som i Burgs tabeller antages vara 34200, 96. 5. Slutligen i fall basens sida divideras med hyperboliska logaritmen för x och denna qvot åter med förhållandet mellan gravitationskraften i London och gravitationskraften vid pyramiden, blir resultatet 666, vilddjurets mystiska tal i Uppenbarelseboken. Skulle vi deraf kunna sluta till att vilddjuret i profetens vision var den store Sfinxen? Dessa exempel kunna tjena till att bevisa, att det, med användning af prof. Smyths metod, icke blir svårt att framtrolla hvilken konstant som helst ur den stora pyramidens dimensioner; och de ådagalägga i öfrigt, huru farligt det är att på ofvannämnda sätt leka med sifsfror. Men — upptäckten af astronomiska konstanter i urpatriarkernas slägtregister, d. v. s. möjligheten att härur, likasom ur Cheops pyramid, genom vissa kombinationer kunna erhålla koincidenser med dylika tal, torde dock sätta utom allt tvifvel, att denna urkund måste betraktas såsom Lett forntida sinnrikt konstverk med ändamål att, likasom pyramiden, åt efterverlden bevara forntidens astronomiska kunskaper? Upptäckaren behöfver ju endast utesluta de i urkunden förekommande patriarkerna Seth och Enos, hvilka till och med den lärde Bunsen ansett sig ega tillräckliga skäl att låta qvarstå; — han behöfver till sgumman af patriarkernas lefnadsrester (efter första sonens födelse) verkligen ej tillägga något annat tal, ej ens upptaga det mot Noah svarande talet, för att erhålla koincidens; — han behöfver i det han kallar Åsumman af patriarkernas hela lefnadslängd? återigen upptaga patriarken Noah, men ej hans uppgifna hela lefnadsålder, utan åldern vid flo) Notes on the Great Pyramid of Egypt 1869. 14. not):C 2 A.— AL. 7 OA