Göteborgsposten – 10 augusti 1871, sida 1

I Ungdomstiden ). Af Hamilton 41de. Öfversättning från Engelskan. Men hans ord inneburo allt för tydligt att han önskade draga fördel af hennes ställning för att framföra sitt frieri, hvilket han förr aldrig vågat. Hela hennes qvinnliga natur uppreste sig till försvar. Hon satt der oförmögen att yttra ett ord, men full af harm. Han vändo sig mot henne och fattade hennes hand; hon drog den hastigt tillbaka. Han såg den vredgade blicken i hennes ögon och yttrade med bruten röst: — Förlåt min djerfhet, miss Pomeroy. Men det förekom mig att den klyfta som hittills skilt oss åt ej längre var så oöfverstiglig. Ni har flytt undan ett lif af lyx och omfattat ett lif af vedermödor. Trappsteget ner till en fattig prests hustru tycktes mig ej längre vera så stort... Lyssna till mig, fortfor han i det hans mod steg under det han talade, Jeg vet att hos mig finnes ingenting som för en qviona kan vara tilldragande, och att jag ingenting har att erbjuda er annat än en djup — endast Gud vet huru djup! — och uppoffrande kärlek. Aldrig skulle den ha yppats för någon. Den skulle ha dött med mig, liksom den lefvat i mitt hjertas innersta djup under tre långa ) Forts. fr. N:o 182