Göteborgsposten – 10 augusti 1871, sida 1

känner mig retlig. Jag förmodar, att vi träffas i morgon. Var god kom ihåg, hvad jag sagt. God natt! På detta sätt blef den stackars John bragt till tystnad. Han reste följande morgon, något lättare till sinnes med afseende på de rykten, som hade oroat honom, och i det ljufva hoppet, att tiden skulle förändra Mauds hjerta, och att hon en gång skulle komma att anse den hamn, som erbjödes henno i ett tarfligt presthus, att föredraga framför det oroliga verldshat, på hvilket hon skulle komma att kringkastas utan kompass och utan roder.