Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 1

Den gamla frun var vid full sans, och hennes ögon strålade, då hon såg sin brorson komma in i rummet. Hon ville tala, men hindrades derifrån af doktorn, som hviskade till John, att det framför allt vore nödvändigt, att hon icke utsattes för några sinnesrörelser. — Hon måste under några dagar vårdas mycket omsorgsfullt. Ni kan väl stanna hos henne, eller huru? John sade, att han kunde dröja hos henne. Han behöfde icke vara i Mortlands före Lördags afton för sin tjenstgörings skull, och han kunde möjligen komma tillbaka på Måndagen. Hvad Maud beträffar, måste han telegrafera till sir Andrew och dessutom genom bref gifva denne närmare underrättelse om hans styfdotter. Maud satt i det lilla hvardagsrummet i undra våningen. Morgonens skakande uppträden hade liksom döfvat henne. Hon hade ett dunkelt medvetande af förödmjukelser, som hennes eget uppförande ådragit henne, och kände sig fullkomligt ur stånd att blicka in i framtiden eller uppgöra, någon plan för sitt handlingssätt; Blott ett hade hon klart för sig: hon ville icke komma tillbaka till Mortlands. Ingenting, föresatte hon sig, skulle förmå henne härtill. Martha, som undrade, hvem i all verlden den unga damen kunde vara, som mr John fört med sig till detta lugna hem, der allt gick efter klockslag från årets början till dess slut, och dit unga damer aldrig förut hade kommit på besök, inkom med en luncheonbricka, och Maud åt mekaniskt några bitar. Hon hörde doktorn gå ned och lemna huset. Derefter hördes under en lång stund intet annat ljud än det entoniga pickandet af klockan i salen.