Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 1

Från Utlandet. Våra läsare känna till namnet den store oreussiske jernvägskungen d:r Strousberg, som ifven varit nära att bli inblandad i våra svenska jernvägsförhållanden och särskilt utfäst sig till att försträcka kapitaler för en jernväg genom Vesterdalarnes rika malmfält. Denne d:r Strousberg bebor ett af Berlins vackraste palatser, hvilket han inredt helt och hållet efter sitt eget godtycke och sin beqvämlighet, han har en hel skara af jernvägsingeniörer, han eger stora kontorslokaler, der han bedrifver omfattande bankiraffärer; han har en egen stor tidning, genom hvilken han för allmänheten framlägger allt i den dager, han mest älskar. Hans namn har länge varit i allas mun, såsom tillhörande en af dessa jordens lyckliga, hvilka vältra sig i guld och med detta trollspö kunna tillvälla sig alla verldens mest raffinerade njutningar. Det har dock nu kommit en skugga öfver den Ålycklige. Hans namn uttalas nu ej längre med vördnad eller beundran, kanske snarare i alldeles motsatta ordalag. Så länge fred och ro rådde i den europeiska verlden kunde Strousberg förfoga öfver hvilka penningsummor som helst. Han hade en gränslös kredit, och både små och stora kapitalister samlades i skaror å de ställen, der teckningar anställdes för deltagande i företag och spekulationer, i hvilkas spets hans namn stod. Han erbjöd alltid höga räntor och han hade tur som få. Under denna rika kapitaltillgång intresserade han sig i jernvägsföretag inom alla länder, och han ställde sig särskilt i spetsen för stora jernvägsbyggnader i Rumenien. Penningar strömmade till — desto heldre som tecknarne erhöllo 7 2 proc:s obligationer med garanti och det på Rumeniens furstestol satt en tysk furste, hvilken man ansåg nog skola skydda sina landsmäns rätt. Allt gick någorlunda, tills de