Göteborgsposten – 9 augusti 1871, sida 1

ställelse; snarare blef hon förargad deröfver. Hon visste att hon borde känna sig tacksam mot Miles, men hon gjorde det ej; tvärtom kände hon något närbeslägtadt med motvilja för honom. Han fann henne sittande vid en lampa med ett exemplar af Plutarks lefverne framför sig. Hon slog knappt upp ögonen från boken då han inträdde och hennes hårdt sammantryckta läppar tycktes motvilliga för att framsläppaljandra ord än sådana som voro obsolut nödvändiga. Han var mycket god mot henne, tålig och öfverseende. Hon jemförde hans utmärkta uppförande med det framfusiga sättet hos en man som hon visserligen ej kunde högakta och som helt säkert ej kunde vara tålig och öfverscende. Ifall den stackars Johns karokter varit något mindre beundransvärd, skulle hon just i detta ögonblick ha tyckt bättre om honom. t Miles var ej att afundas: deruppe låg hans gamla tant sjuk och härnere bemöttes han med köld af den flicka han älskade. Men han sade till sig sjelf att det fanns tillräcklig anledning härtill; hon hade blifvit förolämpad i hans närvaro; hennes eget samvete måste nu anklaga henne, och slutligen befann hon sig i en något obehaglig ställning i detta hus — såsom gäst hos hans tant, hvilken hon ej ens kände. Alla dessa orsaker i förening voro tillräckliga för att förklara hennes sätt, utan att han behöfde tillskrifva detsamma en annan orsak ; denna försökte han också förjaga ur sitt sinne såsom alldeles omöjlig. Men han kunde ej alldeles slå bort de yttranden han hört, och ingen skulle kunna göra det.