Göteborgsposten – 8 augusti 1871, sida 2

det unga fruntimret med sig tillbaka, och det tåg med hvilket de ämnade gå, var tydligen nedgående ett-tåget. Vid stationen fick han veta ännu en sak: de hade tagit biljetter till Salisbury. Men som banan delar sig der, och de begge bangrenarne ägas af olika bolag, utgjorde denna omständighet intet bevis derför, att de icke rest längre. Han ansåg det derföre klokare att fullfölja sin först fattade plan att resa till London. Han kunde återvända till Salisbury med posttåget på aftonen, om han icke lyckades få de underrättelser, han önskade. Han anlände till London kl. elfva, och inom en timma var han på advokatens kontor. Han skickade in sitt kort och blef genast insläppt. Lagkarlen steg upp och gick emot honom med mycken artighet. — Jag är förtjust öfver att få göra er bekantskap, mr Cartaret. Jeg kände er onkel mycket väl och har ofta varit på Beckworth i fordna dagar. Var god och tag plats. Hvarmed kan jag stå er till tjenst? Detta var en synnerligen lycklig tillfällighet: det blef nu mycket lättare för Lowndes att framföra sitt ärende. Han framtog annonsen. — Jag har kommit hit för att tala med er i anledning af denna annons. Har ni ännu erhållit någon underrättelse om den person, som den afser? — Hvad för slag! — Lagkarlen afbröt sig och kastade öfver glasögonen en skarp blick på Lowndes. — Nej, mr Cartaret, det har jag icke — hvad känner ni om henne? — Det skall jag säga er med det vilkor, att ni först