Göteborgsposten – 8 augusti 1871, sida 2

skande I EUuropå, don låUnska, UCH 8Tmalmska och den slaviska; ty äfven den sistnämnda skall förr eller senare upplefva sin segerdag. Från Paris skrifves, att en verklig flod af broschyrer och böcker angående de sista årens händelser utgjuter sig öfver publiken; tvenne verk framhållas isynnerhet, det första af forne justitieministern Cremieux, som der redogör för sitt handlingssätt under delegationen i Tours och Bordeaux, samt en tjock bok af general Chanzy, hvilken ej skall underlåta att göra stort uppseende. Den är ett rättfärdigande af Gambettas politik, och Chanzy räknar sig deri ej mindre än Faidherbe till exdikdatorns personliga vänner. Seineprefekten Låon Say har i en berättelse redogjort för Paris finansiela ställning och slutar med den begäran, att regeringen måtte uppmana nationalförsamlingen att fastställa Paris skuld hos Crdit Foncier till 313 mill. fres och tillåta det upptaga ett nytt lån om 350 mill, France vill veta, att finansministern träffat öfverenskommelse med Frankrikes bank om, att den skall komplettera den summa, som ännu fattas för betalningen af den tredje halfva milliarden. Nationalförsamlingen har förhandlat frågan om skadesersättnings lemnande åt de af fienden besatta landsdelarne. Utskottet tillstyrkte, att hela landet skulle deri deltaga, motiverande: Frankriko kan ej, utan att vanära sig, vägra något, hvartill det är moraliskt förpligtadt, neml. att lemna ersättning för kontributioner och reqvisitioner, som tyskarne utkräft. De i fråga varande anspråken uppgå till 666 mill., de af Paris betalta 200 mill. oberäknade. Af de 666 mill. komma 580 mill. på rent materiel skada. En af landstingen verkstäld revision af dessa anspråk torde komma att betydligt minska denna siffra. Thiers motsatte sig den af utskottet erkända principen, sägande, att den fordrade summan uppgick till en milliard, som statsskatten ej är i stånd att betala, men ville derför icke förneka, att befolkningen måste utstå lidanden, för hvilka man ej kunde förbli likgiltig, hvarför han önskade, att ett understöd borde genast beviljas. — Detta är onekligen en besynnerlig uppfattning, alldenstund det ju var Frankrike i dess helhet och icke de ockuperade landsdelarne allena, som förde krig mot Tyskland. Också har nationalförsamlingen, i trots af Thiers hållning, beviljat anslaget at de 666 millienerna. Upproret i Algeriet synes återigen vilja blossa upp. De upproriska stammarne utöfva de vildaste handlingar och förstöra allt i sin väg. De stora skogarne i provinsen Constantineh ha antändts, och Beni Talah, Kabyliens skogar samt skogarne å Bellsmabergen stå i lågor. Provinsen Oran ansluter sig till resningen. I Journal des Dåbats klagas öfver bristen på trupper i Algeriet. På Tysklands område finnas nu af den franska armån endast 4 officerare och 800 meniga, hvilka ligga på sjukhusen, samt 10 otficerare och 70 meniga, hvilka för förseelser på fästning afvakta dom eller afsitta straff. Enligt Neue freie Presse har Jules Favre nyligen afsändt en note till Berlin, hvari han desavouerar general Trochus uttalanden om, att furst Bismarck skulle ha del i Kommunoens uppror, men tillägger, att det är furstens eget yttrande å tyska riksdagen om, att upproret hade en sund kärna, som töranledt detta misstörstånd. Favro afslutar noten med följande ord: Förhållandet melJan Frankrike och Tyskland skall först kunna bli hjertligt, då Tyskland återlemnar de införlifvade departementen. I en rapport från marskalk Mac Mahon uppgifvas förlusterna vid andra belägringen af Paris sålunda: 83 officerare follo, 430 sårades, 794 meniga föllo, 6,024 sårades och 183 saknades. Då detta var förlusten å de regelbundna truppernas sida — huru stor måtte den icke ha varit på kommunisternas? Englands öfverhus har antagit armåöbillen i tredje läsningen, kKeejsaren af Tyskland och kejsaren af Österrike sammantraffa a. 11:te eller 12:te d:s i Ischl.