Göteborgsposten – 5 augusti 1871, sida 5

sina glänsande svarta ögon på honom. IIvad betyder allt detta, sir? Hvem är denna unga qvinna? Hon kommer till mig under ett falskt namn, är det ej så, sir? Hvem är hon? — Hon skall sjelf svara för sig, min fru, mumlade adjunkten, anseende detta vara det bästa sättet för afgifvande af en förklaring. — Mrs Cartarot — Maud torkade bort de heta tårarne och försökte tala lugnt då hon vände sig till den uppretade gamla damen — mrs Cartaret, jag märker att ni redan vet det värsta, allt hvad ni kan behöfva veta. Hvem jag är betyder föga. Jag är ej hvad ni ansett mig vara. Jag bedrog er, ty jag bade ingen annan utväg för att få en plats; men hvad mr Miles sade om Mary Hind tror jag att han skulle säga om mig. Han är adjunkt i vår församling; fråga honom. Jag vill ej återvända hem; iogenting skall förmå mig dertill. Om jag måste flytta från er skall jag begifva mig till London och arbeta för mitt uppehälle der. vill ni förjaga mig, mrs Cartaret? Ni har varit mycket god; jag kan aldrig glömma er godhet. Vill ni ej förlåta mig nu? — Förlåta er? Hör man på bara! Har man någonsin hört en så oförskämd varelse! Ett falskt namn — en flicka som löper efter äfventyr — som försöker fånga min son i sina nät — en verklig intrigmakerska — och hon ber mig förlåta sig! God? Jag var god emedan jag trodde er vara en hederlig flicka, ur stånd till ett bedrägeri, och jag finner att ni är slipad som en gammel skådespelerska. Jag ser nu gårdagens affär i dess rätta ljus. Huru! Ni bar lofvat min herr son att ej resa härifrån, och så kommer