Göteborgsposten – 5 augusti 1871, sida 1

döma förhållandena, och hans yttranden kunng derför ge anledning till den tanken, att Ryssland alls icke menade allvarligt med sitt steg, utan blott ville maskera sitt förbund med Preussen samt framkalla skenet af att ha bevarat sina händer alldeles fria, Chaudordy påstod för öfrigt, att England var i väsentlig mån skulden till, att ingenting företogs från de neutrala makternas sida till förmån för Frankrike. Hans meddelanden gingo hufvudsakligen ut på följande: Bemödandena om att åstadkomma en europeisk intervention strandade städse mot tvenne omständigheter, hvilka från början till slut fortforo att tynga på förbållandena. För det första bestod det en allians mellan Ryssland och Preussen. Härom kan ej det ringaste tvifvel råda i trots af de illusioner, som man ännu tyckes hysa uti några politiska kretsar rörande Rysslands afsigter mot Frankrike under krigets första periods Man hade för öfrigt redan före fientligheternas utbrott fått tillräcklig upplysning om Rysslands ställning, eftersom kabinettet i S:t Petersburg utfärdade en neutralitetstörklaring, hvars egentliga syftemål var att hindra Österrike ifrån att taga parti för Frankrike mot Preussen. Denna allians kunde på den tiden till en viss grad fiona sin förklaring deri, att Ryssland, eftersom Napoleon III med så stor häftighet påskyndade kriget, trodde Frankrike vara fruktansvärdt rustadt och derför hyste allvarlig fruktan för Tysklands existens. Det verkade emellertid ingen ändring i Rysslands hållning, att händelserna skingrade czarens farhågor i detta fall, och det vill derför synas som att krigets gång icke försvagade betydelsen af de öfverenskommelser, som ingåtts i Juli månad i fjor, alldenstund den rysk-preussiska alliansen fortfarande förblef effektiv, tills fredspreliminärerna undertecknades. Den andra omständigheten, som förlamade franska diplomatiens ansträngningar under kriget, var Englands hållning. Denna makt befarade, att kriget skulle få en utsträckning, som kunde inveckla densamma i striden, och kabinettet i London inledde derför redan i Augusti försöket att bilda en liga mellan de neutrala makterna, hvars syftemål skulle vara att hålla kriget inom de ursprungliga gränsorna, men som i sjelfva verket hade till följd, att alla de försök strandade, som Frankrike gjorde för att öka sina krafter. Då franska regeringen sålunda anmodade Italien om att bistå det, uppmanade England detsamma under åberopande af denna ligas principer på det eftertryckligaste att gifva ett afslående svar. Vid andra tillfällen dref engelska regeringen försigtigheten ännu längre. Dess bemedling äskades upprepade gånger, men hon svarade ständigt, att hon ej kunde åtaga sig att göra något utan Rysslands bifall, och Ryssland som, förut var genom en traktat bundet vid Preussen, gaf oupphörligt till svar, att det ej ville ansluta sig till något kollektivt steg, medan det samtidigt tvang Österrike att hålla sig alldeles tillbaka. Favres afgång som utrikesminister är nu viss. Goulard har redan under titeln generalsekreterare öfvertagit den interimistiska ledningen af utrikesministeriet. Ozenne i handelsministeriet har återkommit från sin resa till London. Han ernådde der en öfverenskommelse med engelske utrikesministern, gående derpå ut att, istället för let transk-engelska handelsfördragets uppsägande i nästk. Februari månad, endast en revision af fördraget skall ega rum. Koleran skall ha utbrutit i Lyon; fruktan ör dess utbrott i Paris bar förmått nationalörsamlingen att tillsvidare icke flytta ifrån let friskare belägna Versailles. Journal Officiel vederlägger ryktet om, tt katedralen i Perigueux och erkebiskopliga dalatset i Tours brunnit upp. Obligationerna å lånet ha ännu icke utirdats och skola troligen icke förr än i nästa nånad komma i subskribenternas ego. Jardin des Plantes har nu åter öppnats ör allmänheten. Arbetet på återställande och reparerande f murar och portar å vallgördeln kring Paris ådrifves med stor ifver. Marskalkerna Bazaine och Canrobert samt eneralerna Fleury, Wimpffen och de Failly CA — — eo et ——