Göteborgsposten – 4 augusti 1871, sida 1

Hertigen, som under sin resa ätföljts af adjutanten, majoren vid Skärgårdsartilleriet C. Hjelmstjerna, uppvaktas under sitt vistande härstädes af kammarherren, kommendörkapt. vid flottan grefve C. Cronstedt och kapt. vid Göta art.-reg:te Ax. Braune. Landtbruksmötet. Ett ganska stort antal åskådare tog i går de olika utställningarne i ögonsigte och allmän var den belåtenhet, hvilken på skilda tungomål utalade sig öfver de i så många riktningar utmärkta föremål, som der finnas att beskåda. Till i går e. m. kl. 3 hade 1413 personer erlagt inträdesafgifter vid ingångarne. Men vid sagde timme, då 50-öres perioden skulle inträda, uppstod emellertid ett så starkt tillopp af inträdesbesökaude, att ordningen tyvärr ej kunde uppehållas. Grindarne sprängdes och massan, uppgående till åtskilliga tusentals personer, rusade in, dervid dock, efter hvad vi förnummit en ej ringa del villigt aflemnade sin inträdesafgift åt i hast improviserade kassörer. Vi föreställa oss att för de kommande dagarne lämpliga åtgärder skola vidtagas till förebyggande af dylika uppträden. Före allmänna sammanträdet i går kl. 9 f. m. hölls af prof. Siemens från Hohenheim i Wärtemberg ett föredrag på tyska språket öfver af honom medförda modeller. Tal. yttrade såsom inledning att Sverige var ett land som städse varit honom kärt, dels tillfölje af att hans fader lärt värdera det, då han redan på 1820-talet besökte detsamma för att införa förbättrad metod för att bränna bränvin af potatis, dels deraf att hans broder likaledes vistats här, dertill föranledd af förbättringar i artilleriväsendet som han uppfunnit, och slutligen äfven med anledning deraf att han sjelf här har tlera lärjungar och vänner. Den först förevisade af modellerna var en apparat för utdragande af stärkelse ur potatis; den andra afsåg pulverisering af potatis, hvilken procedur är desto lättare att utföra ju mera ämnet upphettas; den tredje och sista utgjorde modell till en destilleringsapparat, genom hvilken åtskilliga besparingar kunna göras. Brukspatron C. Ekman uttryckte mötets tacksamhet tör det intressanta föredrag som prof. Siemens hållit. Sedan ordföranden, landsh. grefve Ehrensvärd, tillkännagifvit att den under Onsdagen beslutade förändringen i 10:de paragrafen af de nya stadgarne för allmänna landtbruksmötena erhållit den beslutade redaktionen, godkändes denna. Vidare tillkännagats af ordföranden att den för ändamålet i stadgarne föreskrifna komitän föreslagit att nåsta landtbruksmöte skall komma att hällas Är 1876 i Norrkopmng och cct londsköfdingen grefva Robert De la Gardie måtte utses till ordförande för mötet med kabinettskammarherre frib. Funck till suppleant, samt godsegaren J. G. Swartz till vice ordförande med fabrikör Johan Lenning till suppleant. Mot förslaget framställde hr C. Ekman den anmärkningen, att för att mötena skola erhålla verklig betydelse, böra de hållas ettdera i landets hufvudstad eller på de ställen i landet, Göteborg och Malmö, som genom sina viga kommunikationer med utlandet dels gör det lättare för utlänningen att besöka dem och ditsända expositionsföremål, dels underlättar utförseln af exponerade landtbruksprodukter, hvilka ej blifvit frambragta i den fullkomlighet att de kunnat exponeras, på det att egarne skola slippa åter hemföra dem, utan för att de skola kunna fördelaktigt säljas. Grefve De la Gardie och hr Swartz utvecklade vidare den af hr Ekman uttalade åsigten, hvaremot hrr de Mare, Stålhammar och grefve Carl Göran Mörner ansågo att den mindre landtbrukarens behof af att inhemta upplysning och erfarenhet vid landtbruksmötena bäst tillgodosåges för de olika landsdelarne genom att omvexlande förlägga dessa landtbruksmöten i olika delar af landet. Hvad särskildt Norrköping beträffade, så menade dessa talare att då östra stambanan säkert inom fem år vore färdig, så stode Norrköping i tillräckligt beqväm förbindelse med utlandet. De fördelar som Stockholm kunde erbjuda såsom hufvudstad och med dess många för landtbrukaren nyttiga och intressanta institutioner förnekades af grefve Mörner, som dock tog sig anledning att omtala något af hvad landtbruksakademien sedan han blef direktör i densamma uträttat. Sektionen för binäringar sammanträdde kl. 10, hvarvid professor Arrhenius höll ett föredrag öfver 19:de frågan i programmet, angående vilkoren för odlingen af sockerbetor. Tal. framhöll, att det nu redan vore fullt säkert att inom Sverige funnes tillräckligt jord för att odla sockerbetor, icke allenast i lika god qvalitet som i utlandet utan på flera ställen ätven bättre. Den jordmån som erfordrades vore s. k. god kornjord, neml. kraftig lereller sandmylla på mineralrik grund. På sin resa hit hade tal. bl. a. haft den glädjen att i närheten af Wadstena finna lofvande skördar af hvitbetor. Jorden bör för ändamålet vara väl dränerad, ehuru sådant icke är nödvändigt, der jorden är synnerligt god. Den måste vidare vara väl bearbetad och det hela bära karakteren af ett intensivt landtbruk. Stallgödsel borde icke användas omedelbart före skörden, utan i stället artificiella gödningsämnen begagnas. Ytterligare måste jorden väl rensas från ogräs. Iakttagas alla vilkoren skall den på hritbetsodlingen nedlagda mödan betala sig mångdubbelt, äfven då sedermera andra sädesslag sås på samma jord. Af vigt är dock för landtbrukaren att han kan erhålla tillbaka de ämnen som blifva qvar sedan sockret tagits ur betorna och som tjena till kreatursfoder. Detta har varit en svårighet enär fabriker ännu ej finnas mer än på någ:a tå ställen, hvilket dessutom verkat hindrande derigenom att betorna ej tåla lång transport. Det är dock all anledning att hoppas, det dessa svårigheter skola afhjelpas, sedan konsul Petersson i Karlskrona låtit under prof. Bergstrands öfverinseende och ledning bereda kalksocker, ett försök som fullkomligt lyckats. Hushållningssällskapet i Blekinge har också anslagit 1500 rår till fortsättande af försöken. Lyckas dessa, såsom man har all anledniag att tro, så skall man på hvarje egendom kunna bereda kalksocker at sina betor, hvaretter detta sändes till fabrikerna, medan man behåller de återstående produkterna till föda för boskapen. På detta sätt skall ett intensivt jordbruk mäktigt befrämjas, och landtbrukaren kunna tillmötesgå en ännu bättre framtid än som de redan gjorda stora framstegen gifva anledning att motse. Prof. Bergstrand framholl, att först då jorden blifvit tillräckligt beredd för hvitbetsodling och man erhållit vana vid arbetet egde man att hoppas god skörd. Detta kunde icke ske med större åkerfält på en gång, hvarföre man så småningom borde införa odlingen, ty eljest blefve följden att alltsammans öfvergåfves. Men utan en allmän hvitbetsodling kunde icke fabriker anläggas, medan åter odlingen blott med fördel kunde dritvas ifall fabriker funnes i närheten. Detta är ett dilemma, ur hvilket man skall kunna komma då det lyckas att bereda kalksocker af betsaften. mA AV RK