Göteborgsposten – 3 augusti 1871, sida 5

der motena skulle komma att hållas. Derigenom skulle den önskvärda kontinuiteten inom bestyrelsen kunna bibehållas, hvilket vore af stor vigt, enär den erfarenhet, som under ett möte vunnits, såsom nu förhållandet är, går förlorad. Dessutom skulle på detta sätt en icke obetydlig del af materielen kunna användas från möte till möte, hvilket nu icke vore fallet. Då emellertid kammarherre Trolle framhöll att paragrafens godkännande nu icke skulle komma att förhindra den förändring som af hr Juhlin-Dannfelt föreslagits, så blef ifrågavarande paragraf godkänd oförändrad. Så äfven de öfriga. Prof. O. Torell höll derefter ett föredrag öfver geologiens förhållande till jordbruket och om de under hans ledning utförda geologisk-agronomiska kartor från Halland och södra Skåne. Tal. började med att lemna en framställning af de geologiska förhållandena omkring Hallandsås. Visade huruledes under olika tider från och med isperioden kross-stensgrus, svamlera, mergel 0. s. v. m. m. blifvit aflagrade, hvardera innehållande fosforsyra i större eller mindre grad. Detta ämne forekomme dock så olika på de egendomar som blifvit undersökta — Dömestorp och Skottorp, tillhörige ryttmästare v. Möller, hvilken bekostat undersökningarne — att medan på ett ställe det förekommer blott hälften så. ymnigt som i stallgödsel så träffas deraf på andra ställen ända till 510 924 eller fyra gånger så ymnigt som i nämnde ämne. — Liknande undersökningar hade blitvit gjorda på Tosterup i Skåne. Den geologiska bildningen derstädes vore så intressant, att man kunde såga, det man hade nyckeln till hela Skånes geologi, ifall man kunde dechiffrera de på nämnde ställe förekommande företeelserna. Der, liksom på förstnämnda ställen, hade de gjorda undersökningarne gifvit vid handen att man på egendomen hade tillräcklig tillgång till de mineraliska och öfriga ämnen, tosforsyra, kali och qväfve, som erfordras för att ersätta de ämnen, hvilka af skördarne tagas ur åkerjorden. Tal, hvars föredrag följdes af lifliga bifallsrop och för hvilket ordföranden uttryckte mötets förbindelse, förordade för öfrigt varmt att man skulle begagna sig af de fördelar som sålunda finnas att hemta ur ens egen jord. Inom sektionen för boskapsskötsel, som derefter sammanträdde, uppträdde först frih. Fr. v. Essen med ett föredrag angående 12:te frågan, så lydande: Kan Sveriges hästafvel undvara fullblodet eller icke och, i senare fallet, hvilka medel böra användas för att förse landet med fullblod i nöjaktig qvalitet och qvantitet. Tal. framhöll det glädjande i att inom landet finnes en hästrace, som tillochmed vunnit anseende i utlandet. Emellertid måste något göras för att bibehålla och öka detta anseende. Det engelska fullblodets värde för rytteribehof och till ridhästar i allmänhet vore nu fullt erkändt och skulle helt visst icke af mötets majoritet förnekas. Men man måste iakttaga att tillräckligt kraftfulla ston användes på samma gång som ädla hingstar. Man kan, tillfölje af att så ej skett, icke erhålla goda ridoch vagnshästar i landet, utan tillochmed hyrkuskarne måste införskrifva sina hästar utifrån. Å andra sidan hade just iakttagande af ifrågavarande regel gjort att t. ex. de anglonormandiska hästarne voro så utmärkta. Hvad beträffade frågans andra del, framhöll tal. att de så mycket förkättrade kapplöpningarne. dock vore det mest praktiska sättet för att förädla hästracen. Man anmärker att kapplöpningarne icke bevisa något, ty det gäller ju blott att springa i några minuter. Men sjelfva träneringen utbiluar musklerna i hög grad och de mest bekanta bland de engelska fullblodshästarne äro ganska groft byggda; ja de begagnas tillochmed till jagt, hvilket bevisar deras uthållighet. På det att kapplöpningarne måtte kunna fortfara bör emellertid staten träda emellan, så att hästegare kunna veta, att de icke underkasta sig besvär och kostnader förgäfves för träneringen, hvilken tjenar till att utbilda djurets styrka, uthållighet och öfriga egenskaper. I Preussen har staten till kapplöpningar anslagit 50,000 thaler årligen och i Frankrike hade staten för samma ändamäl anslagit nära en half million samt kejsaren 125,000 francs. Med enskilda bidrag användes i Frankrike årligen 2,180,000 francs för ändamålet. Med dessa siffror för ögonen och med kännedom om hvad kapplöpningarne inom några få år uträttat för hästafvelns förbättrande utomlands, kunde man blott förvåna sig öfver att man här så ifrigt motsatte sig kapplöpningar, att knappt någon vågade framställa ett anspråk på understöd för dylika af svenska staten. Tal. formulerade derefter förslag till ett beslut, som öfverensstämde med hans ofvan anförda äsigter. Grefve Wrangel framhöll med värme att kapplopningarne ingalunda äro en onodig lyx, utan i högsta mätto bidraga till hästafvelns förbättrande. Det vore träneringen som härvidlag är det väsentligaste, och den som sett huru kapplöpningshästen under hela tolf månader får arbeta före kapplöpningen för och eftermiddag tre å sex timmar, huru hans muskler knyta sig, huru det öfverflödiga fettet försvinner, huru matsmältningsförmågan ökas och huru han med lätthet tillryggalägger vägsträckor som han förut icke utan att bli svettig och ansträngd kunnat passera, han skall ej kunna neka till att en stark och duglig häst sålunda bildas; och den som sett huru en engelsk fullblodshäst en het jagtdag bär en ofta tung ryttare på jagten och gör svåra språng utan att tappa anden eller tröttas, han skall icke kunna påstå att fullblodshästarne äro odugliga till annat än några minuters språng på kapplöpningsbanan: Det vore önskligt att staten trädde emellan åfven på det att kapplopningarne måtte få en auktoritet för sig. Anslag till premier vore äfven af vigt. bet behöfdes dertill icke mer än t. ex. 4000 rdr om året. För en dyr fullblodshäst betyder visst icke några hundra rdrs premie mycket men för haltblodet skulle de erhålla vigt. Genom att lemna anslag till kapplöpningen skulle staten så småningom göra stuterierna öfverflödiga, hvarigenom en stor besparing skulle uppstå. Prof. Prosch ansåg, att man bäst betjenade hästafveln genom att utbilda de inhemska hästracerna. Att göra på annat sätt vore att ingripa i naturens ordning. Fulloch halfblodshästarne vore enligt erfarenheten från Krimkriget samt de italienska och preussisk österrikiska krigen, för ömtåliga i krig; men då man ändock måste tillgripa dem för försvaret så förordade tal. engelskt halfblod. Hr von Essen omnämnde att äfven ofördelaktiga resultat vunnets med användande af ädla djur och att de icke tålde vid klimatet. Kapplöpningar trodde tal: icke vara något lämpligt sätt för hästafrelns förbättrande då väl endast få ville underkasta sig att bekosta den dyra traneringen. Frågans ytterligare behandling uppsköts till direktionens nästa sammanträde. Till behandling fortsattes derefter inom sektionen för åkerbruket den sedan i Tisdags uppskjutna frågan om kontroll vid försäljningen af artificiella gödningsämnen. Efter en diskussion, under hvilken alla erkände nyttan af en dylik kontroll och åsigterna om densammas åvägabringande endast föga skiljde sig åt, antogs på förslag af grefve E. Sparre såsom sektionens beslut, att mötet skulle till hushållningssällskapen i de olika länen göra en framställning om att sällskapen måtte ombesörja att analys sker af de artificiella gödningsämnen som hållas till salu och af länens jordbrukare begagnas. Andra frågan, rörande förekomsten af rost på hvetet, framkallade upplysningar, af hvilka framgick att bästa medlet mot detsamma vore täckdikning och en högre kultur af jorden, hvarigenom sädens vävtlighat äAlradase 32 2 — 15 OA — — — HH AA me om — — — mm mm HM FN cr C — —