Fientligheterna mellan de klerikala och regeringarne i tyska riket fortgå oafbrutet. Klyftan blir med hvarje dag större, ultramontanernas språk i hvarje timme bittrare, under det regeringarne samtidigt skrida allt bestämdare framåt. Den ena åtgärden följer tätt på den andra. Innan de klerikala ännu hatt tid att yttra sig öfver uppläsandet af afdelningen för den katolska kulten innom Preussens ecclesiastikdepartement, har dettas chef,