Göteborgsposten – 1 augusti 1871, sida 6

— Ävilka skyldigheterhar j ag öfvergifvit? Hvem behöfdo mig? Deras enda önskan var, såsom jag för längesedan sade er, att bli mig qvitt. De skulle ha blifvit glada om jag begifvit mig bort med någon man med femtusen pund om året. Men emedan jag begaf mig bort för att förvärfva mitt uppehälle och emedan jag hyser det beslutet att fortfarande arbeta lider deras stolthet. Det är alltsammans. — Äfven under förutsättning att det är sannt som ni säger (ehuru jag tror att lady Herriesson lidit mycket för er skull), så har det ingenting med sjelfva saken att göra. Vi ha skyldigheter emot vårt eget samvete, hvilka aldrig kunna bero på andras uppförande. — Jag har ej gjort något som mitt samvete förebrår mig, sade hon buttert. — Om ni då anser att ni varit berättigad att taga detta steg, fortfor han, hvarföre allt detta fördöljande? Hvarföre förorsaka lady Herriesson så mycket onödigt lidande? — Emedan det var onödigt att såra hennes stolthet och väcka oro genom att förkunna det beslut jag fattat att sjelf förvärfva mig milt uppehälle. Jag skref till henne för att låta benne veta att jag mådde väl och var lycklig, hvilket var mer än jag skulle ha gjort ifall jag blifvit hustru till mr Durborough, såsom hon önskade. — Och var det verkligen sannt, miss Pomeroy? Jag betviflar det. Ni ser långt ifrån frisk ut och jag kan ej tro att ni är lycklig i den ställning ni nu innehar, bland en mängd menniskor som äro fullkomligt olika dem ni