Göteborgsposten – 1 augusti 1871, sida 6

intryck på honom och trots sina bemödanden hade han ej kunnat qväfva detta intryck. Och nu kom Mauds obestämda bekännelse om detta löfte som hon gifvit till! Han torkade svetten ur sitt ansigte och betraktade henne med ett uttryck som skulle ha rört henne till medlidande, om hon ej vändt sina ögon mot fönstret. Under hela samtalet försökte Maud så mycket som möjligt var undvika Miles blick. Ett par gånger möttes deras ögonkast; annars blickade hon ihärdigt ut genom fönstret. Hon satt med armarne korslagda, oupphörligt i samma ställning. Miles deremot stod under hela samtalet. — Miss Pomeroy, sade han slutligen, känner den person, till hvilken ni afgifvit ett sådant löfte, sanna förhållandet? Är det möjligt att han eller hon skulle kunna låta detta löfte vara bindande för er, om det verkliga förhållandet med er nuvarande ställning vore kändt? Ingen som egde ett tecken till hjerta skulle önska ert qvarstannande här under dessa omständigheter. (Forts.) —