Göteborgsposten – 1 augusti 1871, sida 5

— Huru kunde ni spana rätt på mig och hvarföre gjorde ni det? Det hade varit bättre om ni låtit bli. Hvad gagnar det till? Jag har fattat det fasta beslutet att ej återvända till min styfmors mans hus. — Miss Pomeroy, jag har ej rätt att fråga hvad som föranledt er att lemna det, men — — Men jag önskar att ni skall lära känna orsaken. Jag lemnade detta hus emedan mitt lif, som länge varit olyckligt, blef odrägligt sedan jag vägrat att utbyta det mot ett ännu värre slafveri. Ni känner något om den saken, mr Miles. De lidanden jag var underkastad förmådde mig att taga detta steg, som jag ej det ringasto ångrar och som jag oj vill taga tillbaka. Jag föredrar att arbeta för mitt bröd, äfven om jag måste utföra det aldra lägsta arbete, framför att vara beroende af en mans barmhertighet som ej gjorde sig mödan att dölja att jag var en börda för honom. Nu, mr Miles, vet ni allt. John hade i detta ögonblick fullkomligt återvunnit sin sjelfbeherrskning, Han talade allvarligt, nästan strängt och hans drag tycktes förädlas, nu som alltid då han hänfördes af sitt ämne. — Hvem försatte er i denna ställning? Var det er egen fria handling? Kommer ni ihåg vårt samtal om en menniskas pligter? Ni har öfvergifvit era. Ni har lemnat den ställning i lifvet der ni var kallad att verka för att omfatta en annan med andra skyldigheter, för hvilka ni aldrig varit ämnad. Och det sätt hvarpå ni gjort detta är ytterst oförsvarligt.