kattegangsoch PolissakerFrån Stockholm. Gagnerska förfalskningsmålet. Målet med häktade kronofogden E. Gagner, anklagad för förfalskning af till riksbanken inlemnade lånehandlingar, förekom i Lördags för första gången vid Stockholms rådstufvurätt. Häradshöfdingen Ulrich fungerade såsom ordförande. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Cederborg, äfvensom riksbankens ombud häradshöfdingen Richter voro båda närvarande. Sedan den tilltalade i en inlemnad skrift redogjort för sin föregående lefnad, deraf framgick, att han föddes i Stockholm d. 6 Oktober 1827 samt var son af numera aflidne kontraktsprosten L. P. Gagner, tillfrågade ordföranden riksbankens ombudsman, hvad som föranledt upptäckten af förfalskningarna. Ombudsmannen svarade härå, att den omständigheten, att ständigt nya namn förekommo å de af Gagner inskickade lånehandlingarna, ett förhållande som aldrig förut inträffat i riksbanken, slutligen gifvit anledning till misstankar. Gagners ombud i riksbanken, kassaskrifvaren Bagge hade med anledning häraf anställt undersökningar i kammarrätten, af hvilka framgått, att de angifoa häradena visserligen funnos, men att deremot några personer med de angifna namnen der icke voro tillfinnandes. Hr Bagge hade då anmält saken för häradshöfdingen Dufva, hvilken genast nedreste till Ekesjö för vidare upplysningars vinnande, då, som vi förut omnämut, förlalskningen uppdagades. At riksbankens ombudsman inlemnades sedermera till rätten 55 af de falska lånehandlingarne, som inalles uppgingo till 60 stycken. Såsom vittnen, intygande löfvesmännens egenbändiga underskrifter, funnos å dessa papper tvenne af Gagners biträden Hörberg och Sjögren samt bankvaktmästaren Johansson. De båda förstnämnde hade varit i Gagners tjenst, Hörberg från medlet af 1860 och Sjögren i nära 9 år. Hörberg hade aldrig haft något att skaffa med kronofogdebestyren, utan endast skött räkenskaperna och korrespondensen för den tändsticksfabrik, som egdes af Gagner. Att biträdena icke anat något, förklarade Gagner komma deraf, att fögderiet var stort med 36,000 innevånare, att han alltid valt orter, som lågo aflägsna från kontoret, och slutligen att hans biträden icke haft någon kännedom af de längder, der de skattskyldiges namn voro upptagna. De hade äfven varit vana vid, att Gagner hemkommit från resor med reversal från kända personer, samt att de då anmodats bevittna underskrifternas egenhändighet. För öfrigt försäkrade Gagner på det bestämdaste, att hans biträden liksom äfven Johansson handlat i fullkomligt god tro till hans redbarhet. Han försäkrade äfven, att de två eller tre namn på personer, som verkligen existerade, och hvilka förekommo å några af reversalen hade af honom ditskrifvits, utan att han haft någon vetskap om, att de funnos, ty han hade alltid sökt ställa förfalskningarna så, att ingem annan än han sjelf