Genom engelska regeringens åtgärd att upphäfva, emot Öfverhusets beslut, rättigbeten till köp af officersposter inom armen, har den engelska allmänhetens uppmärksamhet åter i hög grad riktats på trågan om armens organisation. ÅTimes fordrar att man, sedan krigsministern Carduell fått full makt att styra och ställa, skall handla med kraft, och säger: Vi skola icke hvila förr, än vi få se en illräckligt stark regelbunden armfå, rekryterad efter ett bestämdt värfningssystem och understödd af stora och tillräckliga reserver. Vi skola vänta oss att få se en milis, hvilken ej blott består af så och så många man i rullorna, utan äfven är i stånd att snabbt mobiliseras såsom en verkligt stridbar styrka och att intaga sin plats inom den regelbundna armåön. Vi vänta, att de frivilliga skola få en lika bestämd plats och sättas i stånd till att fylla den. Vi vänta, att våra olficerare skola bli lika kunniga taktici och strateger som någon annan nations; och slutligen, men icke sist, vi vänta, att alla de materiela krigsförnödenheterna skola bibehållas vid en sådan fullkomlighet, att den kan betrygga oss mot det moderna krigförandets plötsliga tillfälligheter. Det har från ett visst håll inom vår svenska press upprepade gånger betonats, att man i England allvarligt umgås med tanken på införandet af allmän, obligatorisk värnepligt. Det är visserligen sant, att denna mening har några anhängare, men det är lika säkert, att man i England allmännast hyllar sig till frivilligheten, tillämpad i dess största utsträckning.