Göteborgsposten – 29 juli 1871, sida 1

nemligen ej höra till sällsyntheterna, att passagerare, då ångsartygen varit öfverfyllda, i timtal förgäfves fått vänta på att bli afhemtade, äfvensom att ångbåtar, i hvilka hvarje plats redan i Långedrag blifvit upptagen, helt vårdslöst passerat förbi Ny-Elfsborg, utan att deras befälhafvare på något sätt signalera orsaken eller ge de på landstigningsbryggan skockade, efter afhemtning trängtande passagerarne någon förhoppningens vink om och när deras förlossningstimma vore att förvänta. Frän ett dylikt, lindrigast sagdt, nonchalant beteende undantages dock uttryckligen befälhafvaren å ångslupen Ejdern, kapt. Hjelmström, som vid flera dylika tillfällen mot den trafikerande allmänheten lagt i dagen eller rättare i natten, en humanitet och uppmärksamhet, hvilka väl förtjena att efterliknas. Från Wara i Westergötland har man tillsändt oss följande, ordagranna afskrift af ett etillkännagifvande, som nyligen funnits uppklistradt på husknutarne derstädes: Undertecknad Som anländt, hit Till Wara Statsjon samt Sockeneboarne Så fär jag Wördsam Reckomdera Till afhjelpande ifrån Rehumatiske Reckt Sendrag, Tandvärk Den jag på 10 å 15 minuter helt Åhället qväfvar till sin Bortgån Samt upp Hjelpa Hörsellorgarera Så Wida att di Ej äro för många år Warit obruckbara — äfven licktorera Boende i Fru L:s gård, kommer att stanna blott Någon Dag! Träffas när som hälst på agen Dätt kan jag med för lclakuga intyg visa J, A, Björklund m. m. att på 24 Timmar bortdrifva Rotior i! Provincialläkaren i orten fann dock för godt att, vid första underrättelsen om de kostliga plakaternas tillvaro, göra sin medborgerliga uppvaktniog hos denna hans celebra, men för honom tills dato fullkomligt okända kollega, den främmande Stockholmsdoktorn, som han af allmogen kallades, och resultatet blef, att undergöraren helt plötsligt fann för godt att skudda den otacksamma socknens stoft från sina utan tvifvel sullkomligt licktornsfria fötter och dermed vardt det ett snöpligt slut på hans vara eller icke varai den orten. Sjusofvaredagen var nog hygglig att ej bestå oss några kallduschar, hvadan vi väl kunna hoppas på solsken och vackert väder under mötet. Det myckna regnandet, öfver hvilket vi nog litet hvar högt eller tyst gronderat, har emellertid haft det goda med sig att gräsmattor, träd och buskar ännu prunka i lika liflig och klar grönska, som eljest vid sommarens början. Våra parker och promenader stå derföre nu i sin skönaste fägring, till stor hugnad för de många resande, ty den genuine göteborgaren begagnar sig nu kanske hellre af den vackra väderleken för att i egen lustyacht göra en utflykt utåt revieret. Kommer han dervid att göra ett besök på Kongl. Maj:ts korvett Åaf Chapman, medför han helt visst det angenämaste minne af den oskrymtado artighet, den utsökta förbindlighet, det öppna och tillgängliga sätt, som gör den svenske sjöofficeren till typen för en verklig gentleman. I kyrkan på en af vestra kustens badorter befann sig en Söndag en liten, mycket liten, flicka med sin sköterska. Allt gick bra, ända tills predikanten visade sig på predikstolen. Knappt hade nemligen hans unga åhörarinna hört några, af stora gester beledsagade ord, förrän hon vände sig till sin följeslagerska, nickade och utbrast helt fryntligt och högt: Nini, nä te på Kasper!