singe bjuda på öl. Jansson svarade emellertid härpå att så dags på natten voro inga värdshus öppna, hvarför han och hans sällskap togo godnatt af karlarne. Dessa följde emellertid efter oaktadt Jansson flera gånger bad dem aflägsna sig. Då sjömännen sista gången skulle taga godnatt af de efterhängsna majpojkarne och under det Jansson stod och höll Abrahamsson i handen, drog denne oförmärkt med den andra handen en knif från lifremmen och tilldelade Jansson ett 4 tum långt sår å högra kinden. Samtidigt dermed rusade Svensson med dragen knif på Jansson, hvarför Dickers sprang fram för att hjelpa Jansson. Tan erhöll dervid af Svensson ett 5 tum långt sår å högra armen samt ett 3 tum långt d:o å högra sidan. Jansson erhöll utom såret å kinden ett sår å högra armen och ett å högra sidan. Båda de öfverfallna fingo dessutom sina kläder sönderskurna. Shorts hade stått på något afstånd och åsett våldet, men tordes icke af fruktan att blifva mördad hjelpa kamraterna. Jansson höll för troligt att våldsverkarnes afsigt varit att råna dem samt trodde dessutom att Svensson öfvertalat Abrahamsson att börja anfallet, helst han först hviskat något till denne. Efter någon stunds tvekan erkände Abrahamsson att det tillgått som sjömännen uppgifvit, men kunde icke förmås uppgifva skälet för våldsgerningen eller hvad Svensson hviskat till honom. Svensson nekade till allt som tillvitades honom, men erkände att det var hans knif som blifvit funnen liggande på platsen uppslagen och blodig, hvilket förhållande ban icke kunde förklara. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och blefvo Svensson och Abrahamsson införpassade till cellfängelset.