Göteborgsposten – 28 juli 1871, sida 1

XI. — Packa er bort, unge min! utropade mrs Rouse i det hon hastigt granskade främlingen ända från hans slokiga hatt ner till de smutsiga stöflorna. Kom ej och smutsa ner härinne. Vi taga ej emot några kurtisörer. Vi ha tillräckligt obehag af Mary Hind utan några sådana. — Skulle jeg få anhålla om en minuts, samtal med er, min fru? Jag är den prest genom hvars rekommondation hon — efter hvad jag tror — erhållit platsen. — Åh, är det så? Nåväl, jag ber om förlåtelse, sir — det var ej min mening — var god tag denna vig. Jag kan ej säga att den unga qvinnan gör sin församling stor heder. Jag är alldeles uppledsen på henne. Jag önskar till Gud, fortfor hon då de uppnått hushållerskans rum och dörren till detsamma blifvit stängd, jag önskar till Gud att hon aldrig hade satt sin fot inom detta hus, och — utan att vilja såra er, sir — jag kan ej säga att hon är det ringaste duglig till tjenst, fastän hon torde ha gjort rätt väl ifrån sig i er skola. Men vi behöfva inga lärda kammarjungfrur här, tillade mrs Rouse i den bittra känslan af all den förargelse Mauds kännedom i franskan förorsakat henne. — Jag kan fullkomligt förstå — jag är rädd att hon begick ett misstag då hon inträdde i tjenst, sade Miles (och om han varit en gammal diplomat, skulle han aldrig ha kunnat säga något som var bättre beräknadt att blidka mrs Rouse). Det är för att försöka förmå henne återvända till sina vänner som jag kommit hit. Få NT AN