Göteborgsposten – 27 juli 1871, sida 1

vel göra det under ett antaget namn. Det förekom Miles då han i jernvägskupgn närmare öfvertänkte saken, mycket sannolikt att hon antagit sin förra kammarjungfrus namn. I alla händelser beslöt han att i början grunda sina efterforskningar på detta antagande. Johns tant bodda i närheten af Salisbury. Mrs Hicks var enka, med tillräckliga tillgångar för att föra ett oberoende lif, en förträfflig, barmhertig qvinna — barmhertig i detta ords högsta betydelse — som, ehuru hon i hela silt lif lefvat utom hvad man kallar den stora verlden, egde den sällsynta dygden att vara öfverscende ifråga om personers svagheter som varit annorlunda pröfvade än han sjelf. De faror som möta skönhet, lysande talanger, rang och rikedom — för dem hade hon aldrig varit utsatt; hon hade haft sin andel af sorger och svårigheter, utan tvifsel; men hennes bekymmer hade ej som frosten gjort den grund bård hvarpå de fallit, utan snarare som daggen uppmjukat den för att mottaga och nära den goda säd som der utsåtts. Hon var nu mycket svag och hade under de sista åren haft ett par allvarsamma sjukdomsanfall, som lemnat henne i ett tillstånd för hvilket den noggrannaste omvårdnad var af nöden. Hennes gamla tjenarinna Martha var, ehuru en förträfflig menniska för öfrigt, ej särdeles lämplig för en tjenst som fordrade förutseende och rådighet eller i allmänhet tagit något mer än de alldagliga pligter som hon troget i många år fullgjort. Hon var en qvinna med ödmjukt sinnelag, som hyste stor vördnad för sin matmor och utgjorde en så fullkomlig kontrast till mrs Rouse som det gerna var tänkbart, Mrs