med mera uppmärksamhet. Han nämnde ingenting hvarken för lady Herriesson eller någon annan om detta ämne. För kyrkoherden uppgaf han endast att han hade bevekande skäl för att önska vara frånvarande under ett par dugar. Han skulle vara tillbaka senast påföljande Lördag. Tidigt på morgonen reste han. I Bristol fann han sina beräkningar omintetgjorda på ett sätt, som han nästan borde ha förutsett. Det nygifta paret hade rest bort till Weston-super-Mare och skulle ej komma tillbaka förrän på Onsdag. John beslöt att följa efter dit. Han uppnådde dock ej Weston förrän så sent, att han ansåg det vara bäst till följande morgon uppskjuta att träffa Mary. Men då uppsökte han henne och gjorde henne helt glad genom sin oväntade ankomst. Inom tio minuter hade han af henne erhållit de upplysningar han behöfde. Mory hade aldrig hört talas om någon tjonst; någon sådan hade aldrig varit på tal mellan miss Pomeroy och henne. Hon hade skrifvit till den unga damen för att omtala sio förlofning och till svar erhållit ett vänligt bref, hvilket hon kunde visa John Miles, alldenstund daton vore af en viss vigt, och sedan ej hört af något mera, förrän de få rader kommo som åtföljde brefvet till lady Herriesson. Detta bref hade Mary i enlighet med miss Pomeroys önskan, lagt på posten och skulle ha iakttagit den strängaste tystlåtenhet rörande ämnet, ifall ej adjunkten kommit och varit så angelägen att erhålla upplysningar. Hon kunde ej motstå hans begäran. Rev. John Miles hade under de sista fyra åren varit flickans andra samvete. Då hon erfor att hennes kära unga miss var