Göteborgsposten – 26 juli 1871, sida 2

denna undfallenhet för ett på samma gång värdigt och patriotiskt handlingssätt. Frestelsen att säga, att eftersom ministrarne tagit sin tillflykt till kronans prerogativ för att kullstörta motståndet mot billen, så borde de sjelfva reda sig det bästa de kunde från de förvirringar de skapat, måtte för några ha varit nästan oemotståndlig. Men lorderna ha föredragit att lemna sådane argument å sido, på grund af den orätt som derigenom kunde tillfogas andra. Endast oädla menniskor kunna glädja sig öfver den skenbara förödmjukelse, som ligger i denna underkastelse, och vi äro försäkrade om, att nationens bättre omdöme skall nu och efter åratal förklara. att detta beslut, långt ifrån att vara kränkande för lorderna, är hedrande för dem. De skola återupprätta sitt första felsteg genom det storsinnade i sitt senare handlingssätt. Vi hoppas, att, då Måndagen kommer, ingenting skall göras för att åter pusta upp fientlighetens eld. Mellantiden bör användas på att bereda utvägar till en fredlig utjemning. Det är tydligt, att Ötverhusets majoritet endast skall antaga billens andra läsning i förening med the rider, eller klandret af regeringens tillgripande af det k. prerogativet. Ministrens medlemmar i Öfverhuset skola naturligtvis icke kunna samtycka till klandret öfver dem sjelfva, men de måste å andra sidan söka att förekomma ännu en öppen brytning och underkasta sig majoriteten. Times säger också: Regeringen skall nödgas att hålla tili godo med lordernas klander, under det dessa skola underkasta sig regeringens tvång. Konstitutionen skall ha lidit en svår bräcka i kampen mellan de tvistande, och hvarje god undersåte måste önska att kunna förhindra brytningen från att sträcka sig bortom dess ursprungliga dimensioner. Det skall ej vara lätt att komma ifrån det nu satta precedensfallet Ett skrik skall uppstå bland de våldsammare partigängarne i Underhuset om att tillgripa extra konstitutionela medel för att genomdrifva sina önskningar, när helst något hinder synes resa sig i deras väg och utan större försigtighet å deras sida, som stå i spetsen för affårerna, än den de nu visat, skall det vara mycket svårt att motstå sålunda uppresta fordringar. Ingenting är så farligt som det plötsliga, snabba och våldsamma åsidosättandet af vanliga former för att kunna upprätta en herrskares eller ett partis öfverherrskap. Det värsta vid prerogativets utöfning denna gång var, att den gjordes lättsinnigt. Lagen om upphäfvandet af köpsystemet framlades för parlamentet såsom en angelägenhet, hvilken skulle utföras af hela legislaturen, och när en fara för uppskof visade sig, tillgreps kronans makt att genomdrifva ministrarnes förslag. Legislaturen sattes a sido, sedan dess hjelp anropats. Man mäste medge, att den begångna handlingen läg inom den konungsliga myndighetens gränser, men det kan ej förnekas att ett allvarsamt slag tillfogats legislaturens värdighet och oberoende, ty den står inför verlden säsom tvingad till underkastelse genom ministerens vilja. Det var icke Öfverhuset eller ministören allena, utan den parlamentariska regeringen i allmänhet som i Thorsdags eftermiddag fick ett slag. Många af de kortsynta män, som med hänförelse emottogo Gladstones förklaring, måste nu känna sig litet skamflata ölver sin tanklösa uppbrusning, då de börja att realisera hvad de bidragit till att trampa under fötterna. Den våldsamma metoden i att genomföra förändringar, hvilka äro i och för sig önskliga, är fördömlig, och alla partiers sunda omdöme måste vara ogynnsamt stämdt mot det olyckliga steg som nyss tagits. Det bästa försoningsoffer, som kan erbjudas för våldsverket, kan ligga i en ifrig vördnad för opponenternas rätt i en framtid, och i en stadigvarande öfvertygelse om, att legislaturens myndighet såsom ett helt är mera dyrbar för ett konungarike än det omedelbara förverkligandet af en ministörs planer, huru ötvertygad man än må vara om, att deras antagande skulle gagna nationen. Detta Times språk synes nästan antyda, att regeringens åtgärd mött ganska okarpt klander bland de mera allvarsamma och eftertänksamma i England. Det stora bladet är som bekant mycket försigtigt i sina yttranden. Alldenstund Disraeli i Underhuset bebådat, att han om Måndag, då armsbillen skall genomgå sin andra läsning i Underhuset, ämnar att der föreslå ett misstroendevotum mot regeringen för dess tillvägagående, skall det bli af intresse att då erfara den verkliga stämningen; ty det är väl möjligt, att Disraelis motion skall erfara en viss framgång. Telegrafen har visserligen redan berättat, att den ej skall komma att vinna seger. På någon sådan tror väl icke Disraeli afgjordt sjelf; men det är både möjligt och sannolikt, att han skall få framgång deri, att han skall vinha en icke oansenlig minoritet på sin sida, och dermed skall oppositionen ha faktiskt skakat den närvarande ministören. Ett telegram för idag meddelar. att kon