Göteborgsposten – 26 juli 1871, sida 2

uppväxt stadd industris kraf på forlag stor efterfrågan på mynt plär förherrska, mötes man af enahanda meddelande om öfverslöd af penningar. I England är isynnerhet detta förhållande märkbart. För tvenne veckor sedan nedsattes bankens diskonto till 2 2, men på privata händer belånas numera till 13 2, och om den uppgiften bekräftar sig att på kortare tider och mot hypotek af regeringspapper diskontering kan erhållas till 1 4, så synes penningen verkligen närma sig den prisbillighet, att gränsens öfverskridande skulle kunna menligt inverka på lusten till besparingar och dymedelst på kapitalbildningen. Äfven under förflutna veckan har engelska bankens ställning blifvit ytterligare stärkt, i det totalreserven tilltagit med 272,000 Å. Utelöpande sedelstocken har nemligen minskats med 217,000 och valutan ökats med 55,000 Å. Siffran på sistnämnda post skulle utvisat ett vida högre belopp, såvidt ej dagen innan veckorapportens afgifvande en summa af 3 mill. i guld, utgörande en rest af Nordtyska förbundets på sin tid i England upptagna krigslån, hvilken tillsvidare blifvit i banken derstädes deponerad, uttagits för remiss till Tyskland. Spekulanter i baisse begagnade sig at denna uttagning för att temporärt nedtrycka priset på Consols med 3 a 3 point. Men redan följande dag ingingo i banken 195,000 australiskt guld, och då totalsumman af de från Australien d. 18 d:s med en enda ångare anlända ädla metaller belöpte sig till mer än 500,000 Å, hvilka alla förmodas förr eller senare bana sig väg till bankens förråd, torde möjligen redan nästa veckorapport förete ett öfverskridande af de 27 millÅ i bullion, hvilkas gräns metallförrådet i det närmaste nu upphunnit. Så mycket mindre lär banken kunna snart motse en förminskning af sin alltför stora blodfullhet, som samtidigt specieimporten från Amerika fortgår nästan i sin förra gigantiska skala. I Frankrike upprepas samma företeelse, som man bevittnar i England, ehuru af lätt insedda skäl de siffror, hvilka angifva förhållandena, i båda länderna äro olika. Äfven Frankrikes bank har under den förflutna veckan återigen förstärkt sin ställningDess metalliska valuta har stigit till 667 mill. fres (förökning under veckan: 114 mill.), medan sedelstocken nedgått till 1,968 mill. (förminskning: 461 mill.) Dess räntefot bar nedsatts till 5 2 för vexlar och 54 2 för lån mot hypotek, och öfverallt inom de finansiella kretsarne försäkras att till detta pris penningar finnas i öfverflöd. Det är naturligt att detta förhållande skall uppkalla många förklaringsförsök. Vanligen skrifver man denna omständighet på räkningen af den förökade sedelcirkulationon och på den tvångskurs, hvarmed sedelmyntet blifvit försedt. Men det anmärkningsvärda är att intet disagio uppstått, och detta hänvisar först och främst på en stark tillit till klokheten och omtankan hos franska bankens styrelse samt vidare derpå att en ofantlig massa af hårdt mynt ännu kurserar inom landet. Ty så snart någon misstanke uppkomme att sedeln, myntrepresentativet, ej nöjde sig med rollen af representativ utan ville utgöra ett verkligt mynt, måste ett disagio inträda. Penningens prisbillighet antyder vidare att Frankrike måste vara ett särdeles rikt land, ej blott med afseende på cirkulationsmedel utan ock på verkligt kapital. Ty om väl det förstnämnda funnes i öfverflöd, men det senare deremot förefunnes i knapphet, så skulle, isynnerhet vid det förhållande att cirkulationsmedlet hufvudsakligen är lämpadt för den inländska men ej för den internationella omsättninger, varorna, det egentliga kapitalet, så stiga i värde att omsättningen fordrade betydligt större qvantiteter mynt än förut. Eller, med andra ord, penningens köpförmåga skulle så aftaga att den affär, för hvars åstadkommande förut erfordrats en myntenhet, numera skulle erfordra t. ex. tvenne. Och då för hvarje sedelemission gränser måste finnas, skulle en sådan konkurrens med afseende på det befintliga, strängt begränsade förrådet uppstå, att penningen oundgängligen blefve dyr. Andra biomständigheter gifvas dock, hvilka man vid förklaringen af ofvannämnda faktum ej får lemna ur sigte. Så t ex. fortfar vexelmoratoriet ännu och härigenom har Frankrike skaffat sig uppskof för en del af sin skuld till utlandet. Vidare torde industrien ännu hållas in suspenso, hvad nya och stora företag beträffa, i följd af det obestämda i landets framtida ekonomiska politik, hvarföre produktionens behof af förlag blir mindre. Och slutligen har säkerligen en ej obetydlig del af sådana besparingar, som förut funnos placerade i främmande fonder, realiserats i utlandet och sedermera återvändt i form af mynt eller produktivt kapital. Den bekanta kreditinstitutionen Societ6 Gensrale i Paris har, för att kunna taga en så mycket verksammare andel i de internationella kreditoperationer hvilka nu för tiden allt mer och mer utgöra föremål för bankernas verksamhet, sammansatt sin styrelsepersonal på ett fullt kosmopolitiskt sätt. En amerikansk bankir, Edward Biount, har nemligen öfvertagit befattningen såsom ordförande i styrelsen, och en tysk bankir, Premsel, platsen som verkställande direktör. Diskonton i bankerna på de förnämsta handelsplatserna är följande: Hamburg. ..... 3 a 35 Å Bremen... 31 4 Amsterdam ....... 3 Frankfurt.... . 31 a a lr 3