Göteborgsposten – 26 juli 1871, sida 1

Rättegångsoch PolissakerPoliskammaren. Mot beräkning. Trädgärdsmäåstaren Anders Mårtensson från Wenersborg hade i Måndags gjort en liten lustresa hit till staden, hvars många värdshus han fann så oemotståndligt inbjudande att han icke kunde förneka sig nöjet att besöka åtskilliga af dem. Detta hade dock tillföljd att Mårtensson blef allt mer och mer lifvad och slutligen, vid 5-tiden på e. m., i så hög grad att han af en poliskonstapel måste annammas å Södra Hamngatan samt uppföras i Åsinkan. Med anledning häraf var Märtensson till igår inkallad till poliskammaren att ansvara för fylleriförseelsen, hvilken han äfven genast erkände och dömdes på grund deraf att plikta 5 rdr. Med förvånande hastighet vid dylika tillfällen skyndade Mårtensson fram till exekutorn och erlade böterna samt ville derefter aflägsna sig från sessionsrummet, der han naturligtvis Icke ansåg sig nu ha något vidare at: skaffa. Polismästaren var dock af annan äsigt samt bad Mårtensson höra på medan han uppläste ett telegram, som ankommit från kronolänsman Hugo Ågren på Trollhättan, i hvilket denne anhöll att Mårtensson måtte vid anträffandet häktas af polisen i Göteborg samt öfversändas till cellfängelset i Wenersborg för att derstädes undergå ransakning för våld å en hustrn Ledin. Ingen kan förtänka Mårtensson att han efter delfåendet af telegrammets innehåll blef mycket lång i ansigtet, men då han icke kunde förneka angifvelsens riktighet förordnade poliskammaren att han skulle införvassas till cellfängelset för att vidare befordras till Wenersborg. En nattsölare. Kommissionären Fredrik Kullander, en gammal känd poliskund, var till i Måndags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han dels i Fredags vid 11-tiden på f. m. å bolagsvärdshuset n:r 19 vid Östra Larmgatan i rusigt tillstånd uppfört sig förargelseväckande och oqvädat förestånderskan, samt dels kl. 12 på natten samma dag å Torggatan varit öfverlastad och derunder fört ett förfärligt oljud samt oqvädat poliskonstapeln n:r 3 Walther. Kullander hörsammade dock icke kallelsen till i Mändags hvarför han blef med tjenliga medel hemtad till gårdagens session å cellfängelset. Kullander hör dock icke till det slags folk som erkänner och ångrar sina synder utan i stället alltid har långa historier till hands för bevisandet af sin