— Nu betyder det föga antingen ni var drucken eller ej, mr Cartaret, sedan ni gjort mig till ett föremål för tjenstefolkets sqvaller. Mitt qvarstannande här skall bli svårt — kanhända omöjligt — tillfölje af ert uppförande. Hvad jag än skulle kunna säga — förutsatt att jag nedläte mig till att försvara mig — skulle jag naturligtvis ej kunna öfvertyga mrs Rouse att ni ej haft någon giltig anledning att tro er kunna onäpst behandla mig som ni gjorde. Om jag stannar här, måste jag underkasta mig att vara föraktad af qvinnorna, att vara utsatt för en likartad förolämpning af hvarje groom i ert stall. — Jag skulle vilja se den som vågade förolämpa er! Låt mig genast veta om någon behandlar er med vanvördnad och — — Åb, sir! ni har ju sjelf visat dem vägen. Hvilken som helst af dem är lika berättigad till ett sådant uppförande som ni var. Kan man väl vänta att personer i deras — jag menar i min lefnadsklass, personer som ej ha haft förmånen af uppfostran, skulle behandla en flicka n) Forts. fr. N:o 168