Göteborgsposten – 22 juli 1871, sida 2

intelligens och skicklighet dessa än vore i besiltning. Regeringen föreslog, att denna köprätt skulle upphöra och att parlamentet skulle bevilja ett anslag, tillräckligt stort att i det väsentligaste ersätta de nuvarande innehafvarne af officersplatser för den förlust de härigenom skulle göra. En våldsam kamp uppstod såväl inom det engelska samfundet i dess helhet som inom pressen. Bördsoch börsaristokratien ville icke gå in på förslaget, emedan dess söner skulle gå miste om sitt privilegium att erhålla dessa ranggifvande tjenster; nationen i det stora hela deremot önskade framgång åt regeringens förslag, i det att derigenom just dessa platser skulle stå öppna för intelligensen och den kunskapsrike, duglige militären, af hvad ställning han än månde vara. Så sammansatt som Englands parlament ännu är, var det ej afgjordt, att saken skulle vinna framgång; ty är den högre aristokratien representerad i Ölverhuset, så är deremot börsaristokratien starkt representerad i Underhuset. Möjligheten för förslagets framgång låg deri, att ministören Gladstone hade tillräcklig makt öfver sina anhängare att kunna föra dem eniga till urnan med jasedlarne. Då omröstningen i Underhuset företogs, segrade regeringen, ehuru icke med någon synnerligt stor majoritet. Då Öfverhuset häromdagen skred till omröstning, förlorade regeringen, eh uru den oppositionela majoriteten var ringa, endast 25 rösters öfvervigt. Nu stodo sålunda Öfveroch Underhus i olika beslut gentemot hvarandra. Den engelska författningen tillstädjer icke en sådan lösning af en dylik svårighet, som den vår så väl afvägda riksdagsordning lemnar i en gemensam omröstning af båda kamrarne, der det, såsom här, gäller en beskattningsfråga. Den engelska regeringen hade dertör endast att välja emellan dessa alternativ: att antingen böja sig för Öfverhuset och låta frågan tillsvidare förfalla; eller att stödja sig på Underhusets beslut och göra detta till lag i trots af Öfverhusets motstånd. — Det förra alternativet var ogörligt, om regeringen verkligen skulle kunna åstadkomma en genomgående reform af landets armåväsen, hvilken är alldeles oundgängligt nödvändig. Hon har derför tillgripit det senare, efter det hon antagligen noga öfverräknat den styrka, hvaröfver hon disponerar inom parlamentet, fastän hon derigenom utsatt landet för det konstitutionelt vådliga i, att ena hälften af dess representation förklaras maktlös och således oförmögen att utföra sin konstitutionela roll, hvilken är den vigtiga att epela den modererande, den återhållande kraften. Då Gladstone i går förklarade i Underhuset, att ett dekret af drottningen kommer att utfärdas, hvilket från och med d. 1 Nov. d. å. upphäfver systemet af köp af officersplatser, angreps också regeringen häftigt af oppositionen. Dennas chef derstädes, Disraeli, förklarade ett dylikt regeringsdekret vara okonstitutionelt och lagstridigt, hvartill Gladstone stolt genmälte, att oppositionen ju kunde inkomma med ett förslag om misstroendevotum. I Örverhuset afgaf utrikesministern lord Granville samma meddelande som Gladstone i Underhuset; oppositionens chef derstädes, hertigen af Richmond, förbehöll sig att vid nästa sammanträde uttala sina åsigter. Regeringens kraftiga och i alla fall vågsamma handling vittnar om, att hon anser den politiska ställningen så åskdiger och oviss, att man måste med all hast och energi genomföra en armåorganisation, som lemnar landet någon säkerhet, i fall förhållandena skulle i en snar framtid kräfva Englands uppträdande. Det skall bli af stort intresse att erfara, huru denna sällsamma konstitutionela tilldragelse skall utveckla sig. Lord Granville har inför det engelska parlamentet framlagt en diplomatisk korrespondens, af hvilken skall framgå, att Kina har