Nästa dag skulle bli en händelserik dag på Beckworth. Först och främst inträdde mrs Rouse i sin matmors rum ovanligt tidigt, och i det hon häftigt drog isär sängomhängena, liksom om hon ville att fullt dagsljus skulle kastas öfver de oerhörda saker hon stod i begrepp att omtala, började hon med högljudd röst på följande sätt: — Det torde nu vara tid för er att vakna, min fru, och få era ögon öppna för hvad som pågår i detta hus! Hvad var det jeg sade er, min fru? Varnade jag er ej, sade jag er ej att hon var en listig och beräknande varelse, och att vi skulle få obehag af henne innan hon varit här i huset en månad? — Mon Dieu! Rouse, hvad är det fråga om? Hvad har händt? — Det har händt, min fru, och jag är ledsen att behöfva omtala det — det har händt att hon spunnit sina garn kring mr Lowndes tills han blifvit galen i henne — det är alltsammans, Han förolämpade mig på ett skamÅ) Forts. fr. Nen 162