Göteborgsposten – 20 juli 1871, sida 2

Ne A1118 SELL I UUIVUMSTLAden. Från Utlandet. Förut har omnämnts, att i Frankrike yppat sig en mycket bitter stämning emot dervarande polackar, på grund af deras talrika deltagande i det kommunistiska upproret i Paris. En viss hemlighetsfullhet har hittills hvilat ölver polackarnes i Frankrike allmänna hållning, och det är derför af ett visst intresse att erfara, att den konservativa delen af polska emigrationen i Frankrike, furst Czartoryski och generalerna Rybinski, Brianski m. fl. samt vetenskapsmännen Ostrowski, Januszkieviz och Chodzko, ministern Morawski o. s. V., tillställt den franska nationalförsamlingen en adress, i hvilken de söka bevisa, att om också ett visst antal polackar inträdt i Kommunens tjenst, så har likväl det stora flertalet af de polska emigranterna icke upphört att förtjena den franska nationens sympati. Ur det temligen omtångsrika aktstycket återgifva vi följande: Af de 3700 polska emigranter, som befinna sig i Frankrike, bo omkring 1200 i Paris; af dem hade 500 ingått i nationalgardet före den första belägringen. Efter fredspreliminärerna uppmanade den polska emigrationskomiten dem att utträda ur tjensten, endast 74 polackar följde — till största delen af nöd — icke denna uppmaning, utan qvarstannade i nationalgardet, för att der erhålla sin sold af 30 sous om dagen. Förutom dessa ha 30-40 polackar frivilligt ingått i Kommunens tjenst, till en stor del förledda af Dombrowskis bedröfliga föredöme, och slutligen ha 5-6 polackar verkat för Kommunen såsom läkare eller sjukvaktare. andra sidan framhålles i adressen, hvad den polska emigrationen gjort för Frankrike under kriget. Förutom nämnda 500, hvilka alla tillhört nationalgardets marschbataljoner, stodo 87 polackar vid skyttekåren i Paris, 260 i andra skyttekårer, 260 i främlingslegionen som deltog i striderna vid Loire, 53 i Lizowskis afdelning och medverkade vid försvaret af Chateaudun, 60 i Faidherbes armå samt 3-400 i Bourbakis arme och Vogeserarmn. Flera högre polska officerare gjorde tjenst som meniga män. Det försäkras vidare, att regeringen af d. 4 Sept. räknade på en allians med Ryssland och tycktes vara säker om alt skola ernå den; för att icke stöta czaren var hon derföre mycket försigtig i sina förbindelser med polackarne och gjorde svårigheter vid deras inträde i armån. Icke desto mindre ha omkring 300 polackar fallit på olika platser inom fransmännens leder. Vid Dijon föll general BossakHauke, en af de dugligaste officerarne från år 1863. Det finnes i Paris tvenne bekanta polska skolor. 89 elever från Battignollesskolan ha stridt i fransmännens leder, och 16 af dem ha funnit döden; ingen af skolans nuvarande elever ha tjenat Kommunen. Alla eleverna vid den polska högskolan i Montparnasse, 50 till antalet, ha inträdt i marschbataljoner, och 4 af dem föllo under belägringen; af dem har ej heller någon tjenat Kommunen. Innevånarne i de forna polska provinserna hatva med sina sympatier blifvit fransmännen trogna; de deputerade från Posen å den tyska riksdagen ha genom sin votering lagt i dagen sina känslor för Frankrike; på den galiziska landtdagen i riksrådet i Wien och inom delegationerna i Pesth ha polackarne städse höjtsin röst till Frankrikes försvar, fastän de dervid utsatte sig för hån af de tyska österrikarne, hvilka beundra furst Bismarck, och af anhängarne af en annexion till Preussen. Af den senare tidens tilldragelser omtalas, att tvenne polackar vid Rue du Tournon blifvit på falsk angifvelse skjutna, derför att de sades ha gifvit eld på trupperna; den ene af dem, Wernicki, hade verkligen tjenat i nationalgardet under Kommunen, hvaremot den andre, Dalewski, en lugn och arbetsam bokhandelsbetjent, afskytt Kommunen och endast begått den oriktigheten, att han hyst en vän och landsman, hvilken vid regeringstruppernas inryckande lemnat nationalgardets leder. Denne unge man härstammade från en förnäm lithauisk familj, som nu utdör med honom. Natten mellan d. 25 och 26 Maj blefvo tvenne gamla polackar, Rozwadowski och Schweizer, aktningsvärda medlemmar af 1831 års emigration, hvilka lefvat stilla och lugnt vid Boulevard de Picpus, skjutna enligt en krigsrättsdom, endast derför att man sett ljus i deras rum och deri trodde sig upptäcka en signal till insurgenterna; den ene af dem, Schweizer, hade en nevö, som tjente i Versaillerarmån. På ett likaså olyckligt sätt omkom en annan polack vid framskriden ålder, gravören Levieki, endast på grund af hans polska namn. Till sist uttalas den förhoppning, att undersökningskommissionen skall bekräfta de anförda fakta och genom sitt vittnesbörd skingra de moln, hvilka i följd af örerdritter och missförstånd uppkommit mellan tvenne hittills genom hundraårig vänskap förenade nationer. Polackarnes olycksaliga inre söndring tyckes här återigen ha vållat dem den stora olyckan af att ha beröfvats Frankrikes vänskap och sympatier. Polackarne äro, som bekant, delade i tvenne hvarandra skarpt motsatta partier, det revolutionära och det konservativa. Det är anhängarne af det förra, som bilda en permanent konspiration i Europa och genast äro som stormsoglar framme, der ett oväder bryter ut. Det var också de, som deltogo i kommunens bragder, hvarest de blefvo desto mera bemärkta, som de genom tapperhet och en viss manövreringsduglighet vunno framstående platser. De konservativa polackarne återigen äro ett mera fridsamt slägte. De idka mestadels borgerliga närinsar, om de icke lefva på spillrorna at en fordomtima förmögenhet. Alven de iakttaga hvarje den minsta politiska vindkåre, i hopp Am att dangamma gkall kunna hli af någan