Göteborgsposten – 19 juli 1871, sida 1

tarets stora nöje och förvåning. Han dinerade hos sina grannar, och någon gång dinerade en eller annan af dess: hos honom. Detta var det enda sällskap han hade, och dock förflöto hela fjorton dagar utan att han tycktes hafva tråkigt eller vara angelägen om att resa. Jag tror icke, att någon misstänkte den verkliga orsaken härtill. En af dessa häftiga passioner, som äro frukten af några få dagar, och stundom hos sådana män som Lowndes äro varaktiga, men långt oftare hastigt öfvergående, hade bemäktigat sig hela hans varelse. För att nyttja hans eget uttryck : hans timma hade slagit; men han förstod det icke sjelf till en början. Han var ung, hade starka passioner och var ovan vid sjelfbeherskning. Han betraktade försöket att eröfra Mary blott såsom ett angenämt tidsfördrif. Han förutsåg icke, att han sig sjelf ovetande dag från dag lade bränsle på en eld, som en gång skulle förtära hans hjerta. Han förtjustes först af hennes vackra ansigte och växt och sedan af hennes egendomliga sätt, hvars rättframhet slog an på honom långt mer än det koketteri, hvaraf han var van att mötas. För hvarje gång han talade med henne frapperades han af hennes förstånd, af den oblidkeliga sanningen i hennes yttranden och af hennes skicklighet att parera hans anfall. Han var van att samtala med qvinnor, till hvilka han kunde säga många saker, som kanhända bordt lemnas osagda, och att konversera med andra, hans grannars hustrur och döttrar t. ex., uttråkade honom. Men här hade han framför sig en flicka, och dertill blott en tjensteflicka, till hvilken han, såsom han mycket snart fann, ioko kunde säga någonting, som han