Göteborgsposten – 19 juli 1871, sida 1

råda något tvifvel. Om ni fortsitter att prata nonsens, skall jag lemna rummet. Mrs Rouse — — Den fördömda mrs Rouse! Hvem bryr sig om henne? Om hon sticker in näsan der hon ej har något att beställa, skall jag snart affärda henne. Maud befriades från nödvändigheten att. svara genom ljudet af vagnshjul, skällandet af hundar och ringningen af förstuguklockan, hvilket allt tillkännagaf att mrs Cartaret kom tillbaka. Lowndes reste sig genast upp och närmade sig dörren under dot han yttrade några skämtsamma ord. Maud skulle ha blifvit allvarsamt ledsen om han qvarstannat och hans mor funnit honom här. Hade Maud ej gjort allt hvad hon kunnat för att få honom att aflägsna sig? Derföre kunde hon ej annat än känna lättnad då han gick. Och dock sårade det hennes stolthet att tänka på att en ung man skulle tillbringa en halftimma i hennes sällskap och derefter aflägsna sig vid första tecken till att hans mor var i annalkande. Alltifrån denna dag begagnado Lowndes Cartaret hvarje tillfälle som erbjöd sig att få samtala med sin mors nya kammarjungfru. Det var fåfängt för henne att söka undvika honom. Hennes plats var i mrs Cartarets rum, och då den unge mannen ej var ute på jagt tillbragte han sin mesta tid i detta rum. Då det kom främmande och mrs Cartaret tillfölje deraf måste vara nere i salongen, gick Lowndes, ifall han befann sig hemma, alltid upp i mrs Cartarets rum. Hans vänner voro resta, han sjelf var bjuden till ett par ställen i grefskapet, och dock qvarstannade han på Beckworth dag efter dag, till mrs Car