Göteborgsposten – 18 juli 1871, sida 2

— Nej; det är blott en del af sanningen. Han såg brydd ut för ett ögonblick; derefter utbrast han: — Jag har funnit det; Dapper har redan börjat göra er sin kur; det gör han med alla. Han är en satans fruntimmerskarl, och jag tror att de i allmänhet ej finna det löna mödan att motstå honom; men ni — — Uppskattar ej värdet af mr Dappers artigheter, sade Maud hastigt i det hon rodnade; och ju färre jag i min ställning får höra af någon, desto bättre är det. — Hvad den saken beträffar, sade Lowndes skrattande, så kan jag ej inse hvarföre ni i er stälning skulle vara befrid från mensklighetens vanliga lott. Kärlek är den allmänna lagen, eller hur? Hvar och en blir förr eller senare underkastad densamma. — Jag trodde att ni — Hon höll på att som vanligt uttala hvad ögonblicket ingaf henne, då det föll henne in att hon yttrat sig högst obetänksamt. Hon tvärtystnade i det hon djunt rodnade. Men den unge mannen ville ej låta henne slippa undan så lätt. Med ett uttryck af intresse och nyfikenhet yttrade han: — Nåväl? Jag väntar. Hvad trodde ni att jag skulle göra eller icke göra? — Jag tyckte att ni häromdagen sade — jag hörde er säga det till mrs Cartaret — att ni vore förhärdad mot en dylik svaghet.