Göteborgsposten – 17 juli 1871, sida 1

att hans röst var låg och välljudande, hans småleende högst behagligt och att hans sätt, då han önskade behaga hade en egendomlig tjusningskraft. Han stirrade på Maud då han trädde in i rummet med händerna i fickorna. — Nåväl, mitt barn, huru gick jogten? Här finner du mig tillsammans med min nya kammarjungfru, som är en verklig skatt och som läser franska för mig. Kom och hör på ett kapitel af Ze Grand Cyrus, innan vi kläda oss till middagen, vill du ej det? — Tack, men jag kan sofva utan det. Du har haft en lyckligare jagt än jag, min mor. Få tjufskyttar på gamle Scudrys jagtmarker, eller hur? Det tycks att hela Salisbury måsto jaga på dina. Det lönar sig ej att föra folk hit ner från hufvudstaden för en så usel jagt som vi ha haft i dag — ej öfver hundra fasaner, och ändå ha vi jagat på dina bästa jagtmarker. Jag tog itu med Rogers, men han har alltid samma svar: wmissis vill ej göra så stora omkostnader. Fälåvöl, du är ju blott här ett par tre dagar under jagttiden, mitt barn. Det lönar derföre ej mödan. Jag kan köpa fasanerna för mycket billligare pris än jag kan underhålla dem. — Ja, dina egna fasaner, som skjutas af någon fördömd tjufskytt. Du förstår ej att det är jagten, ej foglarne, som jag sätter värde på. — Bah! Jag kan förstå nöjet af att jaga på era skotska ljunghedar, men att etå i en all och låta foglarne