Göteborgsposten – 15 juli 1871, sida 2

väntningar. Lånet och valen ha varit tillräckligt lyckliga för att göra hvarje regering och dess vänner belåtna. Genom flera sammanträffande omständigheter har Thiers alltid hatt majoritet inom en församling, bestående af många stridiga partier. Valen ha ökat denna majoritet med omkring 80 röster och ha genast visat landets förtroende till den närvarande rogeringen och den verkliga svagheten hos partier, hvilka hittills ansett sig för starka. Det är några oppositionstidningars vana att säga, att der äro 500 monarkister i kammaren, hvilkas vilja måste genomföras, och att påpeka, det sakernas närvarande provisoriska ställning ej länge kan fortfara. Om de finna någon tröst i ord, så kunna de fritt begagna den och söka att bedraga sig sjelfva såväl som andra, men fakta åro någonting annat. Det finnes inom nationalförsamlingen kanske 180 män, hvilka äro republikaner af öfvertygelse och anse, att Frankrike icke kan af någon annan regeringsreform hoppas ett stadigt återupplifvande af dess makt och välstånd. Men det finnes dessutom mellan 3 och 400, hvilka ej äro fästade vid någon dynasti och icke heller hysa någon särskild ovilja mot republiken; hvilka eslutna att ha frisinnade institutioner, hvilkas förnämsta önskan och syftemål äro Frankrikes bästa, hvilka skulle acceptera en vis och moderat republikansk regering, såväl som en patriotisk och konstitutionel konung, men hvilka ej finna det nödvändigt att nu fatta ett beslut, utan äro belåtna med det af Thiers ledda provisoriet. De se en hederlig regering raskt arbeta på afhjelpandet af sitt lands förluster och läkandet af dess sår, och de se henne arbeta med framgång. De se den allmänna krediten förbättras och förtroendet återvakna. Det föreliggande arbetet är kolossalt; det har med rätta sagts, att Frankrike behöfver pänyttfödas; en lappning skall icke göra det, en ny anda måste införas och nationen, som sagdt, födas på nytt. Frankrike har icke allenast blifvit slaget, utan har äfven tydligen visat sin underlägsenhet under nationer, hvilka det alltid yfts af att stå öfver. Det har ett ädlare värf för sig än valet af en konung, hvilken dess representanter tydligtvis icke skola brådska med att välja. En följd af nya val skulle vara uteslutandet af det större antalet af de legitimiska deputerade, af hvilka de flesta icke valdes på grund af sina politiska äsigter, utan derför att de voro kända och aktade inom sina departementer. Det ser ut som om Frankrike tagit till godo med Thiers, tills döden skall skilja dem åt. Han har vunnit stor prestige, och det är sällan man får se en man så respekterad af alla partier. Några säga att han varit lycklig, men det är den lycka som födes af klokhet och försigtighet. Troligen är det hans allvarligaste önskan i närvarande stund, att provisoriet skall bli bibehållet, heldre än att en republik definitivt upprättas, hvars president ban helt säkert skulle bli. Ty om proklamerandet af en suverän skulle leda till stor oreda och kanske till borgerligt krig, så skulle å andra sidan det slutliga antagandet at den republikanska styrelseformen tvinga till lösningen af några mycket svåra problemer. Något tvifvel skulle ej kunna råda om, hvem som skulle bli dess förste president, men för huru lång tid skulle han utses? Det klokaste skulle sannolikt vara att utse Thiers till statschef tör lifstiden eller för så lång tid, som han skulle känna sig vuxen befattningens modor och åligganden. Eni. all mensklig sannolikhet skulle detta icke gifva honom någon långvarig makt, och hans efterträdare skulle kunna utses för ett bestämdt antal år. Alldenstund Thiers är barnlös, skulle äfven de, som tänka minst godt om honom, knappast kunna befara en statskupp. Det glädjande är, att man, att döma häraf, i Frankrike vunnit tillräckligt sinneslugn för att kunna antaga ett provisorium, som skall ha kraft att bjelpa landet på tötter gen.