Göteborgsposten – 14 juli 1871, sida 3

Italien har återigen förlorat en af sina mest framstående 1nÅgestalter. Prinsessan Christina Trioulzio d Belgiojoso afled i Milano natten till d. 5 Juni. Född i Milano d. 28 Juni 1808, tog den begåfvade unga damen den lifligaste andel i sitt fäderneslands öden. Hon dolde icke sin beundran för 1821 års martyrer och måste begifva sig i landsflykt för den österrikieka polisen, Hon begaf sig till Paris, der hennes talanger, hennes deltagande för (tidens politiska och sociala rörelser och hennes sociala tang snart förvärfvade henne en mängd vänner bland de framstående männen från denna period. Till sina närmaste vänner räknade hon Mignet och Augustin Thierry. Alla hennes sträfvanden afsågo fäderneslandets — befrielse. Ilon konspirerade oupphörligt, understödde med sin förmögenhet på ett ädelmodigt sätt landsflyktiga landsmän, ständigt betänkt på att i sitt hem underhålla fosterlandskärlekens eld. För detta ändamål upprättade hon Allsonio, hvilken tidning i hemlighet trycktes i Milano, under det redaktörerna bodde i Paris. Ännu år 1846 utgaf hon ett verk i fyra band: tyd öfver den katolska dogmens tillkomst, och skyndade två år senare vid underrättelsen om revolutionens utbrott i Milano tillbaka till sitt fädernesland, der hon på egen bekostnad ekiperade en bataljon frivilliga. Radetzkys segrar tvungo henne till ny landsflykt. Hon vände tillbaka till Paris, der hon äfven för sitt uppehälles skull utvecklade en stor publicistisk verksamhet. Hon var en bland medarbeterskorna i erue des deux Mondes. Slutligen kom året 1859, då hon, såsom många andra patrioter, försonade sig med savoyiska huset, för alt medverka till det af Cavour inledda befrielseoch enhetsverket. År 1860 vände hon tillbaka till Milano, der hon sedan lefde tillbakadraget med sin familj och sina talrika vänner. Hon dog, nedböjd af ålder, men med klar ande, i sitt 64:de lefnadsår. Ä