Göteborgsposten – 14 juli 1871, sida 3

Det är en sällsam: ödets skickelse, att då året 1871, som upptager ett af de mest förödmjukande bladen i Frankrikes historia, äfven är året näst före sekelåret efter Polens delning, hvilket endast kunde verkställas på grund af just Frankrikes fysiska och moraliska förfall under ett eländigt mätressvälde, hvilket utsög landets kraft och förhindrade det från att utveckla tillräcklig styrka att förekomma den nesliga tilldragelsen, hvilken beröfvade Europa tyngdpunkten för dess jemvigt och särskilt Frankrike dess vigtigaste förmur mot Rysslands och Preussens alltför snabbt växande välden, isynnerhet som dess andra bundsförvandt Sverige redan fått sin korta stormaktsdröm skingrad. År 1772 skedde som bekant Polens första delning. Oeh polackarna ämna äfven att till nästa år högtidlighålla minnet deraf. Bland annat vilja de föranstalta utgifvandet af ett monumentalt litterärt verk, en samling arbeten öfver polackarnes politiska och vetenskapliga utveckling sedan 100 år, såväl som orsakerna till Polens delning. Det skulle äfven vara en egendomlig ödets lek, om år 1872 åter ett i det närmaste sjelfständigt polskt konungarike skulle uppstå, förenadt med andra länder under kejsaren af Österrike, men i sina inre förhållanden autonomt. Om det går så, som man å högre ort i Wien önskar, torde denna tanke bli en verklighet. Steg i denna riktning tagas hvarje dag. Så erfara vi, att Lunbergs universitet nv omsider blifvit poleniseradt, i det kejsaren upphätt hittills gällande inskränkninsar i afseende på hållandet af polska och rutheniska föredrag öfver rättsoch statsveenskapliga ämnen ach i afseende på filosofiska akulteten samt påbjudit, att i dessa sakulteer endast sådana kandidater få kallas, hvilka iro fullt bevandrade i ettdera af dessa lanlets båda språk.