Göteborgsposten – 14 juli 1871, sida 2

mot Maud voro föga lugnande; men om Dapper blott velat betrakta henne på samma sätt, skulle hon ha varit belåten. Hans vänlighet, hans skämt och hans fina uppmärksamhet, som bestod i att lägga för henne de läckraste bitarne och beständigt fylla hennes glas, voro isynnerhet förolämpande, och detta så mycket mer som de skärpte mrs Rousees flendtliga stämning. Förgärves tillbakavisade Maud den förföriske hofmästarens artigheter; han tillhörde de personer som aldrig bringas ur concepterna, och som alla hans goda historier mottogos med stormande bifall och skrattsalvor af det tacksamma anditoriet vid nedra ändan af bordet, ingaf hon genom sin tillbakadragenhet sina bordskamrater den tanken att hon var obelefvad och tvär. Hon insåg detta, men kunde ej hjelpa det. Hon kände sig illa till mods och dock upprepade hon oupphörligt för sig sjelf, att hon ej led af falsk stolthet, ehuru hon hörde Jane i förtroende säga till kökspigan, att den nya kammarjungfrun tydligen vore en rysligt högfärdig varelse. Hela sällskapet tycktes komma mycket väl öfverens, och samtslet bestod hufvudsakligen i skämt och anspelningar, hvilka voro fullkomligt obegripliga för Maud. I detta afseende visade sällskapet stor likhet med våra högsta kretsar, hvilkas språk ej så lätt förstås af de oinvigda. Mrs Rouse bemöttes med tillbörlig aktning. Hon deltog ej mycket i de andras munterhet, förmodligen för att ej låta sin uppmärksamhet afledas från Maud och för att ingifva henne en helsosam respekt. På eftermiddagen yttrade hushållerskan till mr Dapper — Jag vet ej rätt hvad jag skall tänka om dender